Ytterligare om våra andelige Talare:
(Forts fr. gårdagsbladet.)
Af det nu anförda torde vara temligen
klart, att vår auktor, med en brinnande
tadellust, dock föga vet hvad han tadlar,
eller huru hans egna tankar och begrepp
sammanhänga, antingen såsom redan inne-
hållna uti eller såsom följande ur hvaran-
dra. Skulle väl pu ett hufvud, så oredigt
när fråga är om innehållet, kunna bättre
döma om formen och framställningen? Det
Er föga: troligt; och hahs yttranden besan-
na det äfven. Biskop Wallins deklamation
behagar honom icke. Visserligen är detta
en ledsam sak: men så kan Biskop Wallin
någorlunda trösta sig med hela hufvudsta-
dens bifall, som han i mer än tjugu år ägt
ech ännu äger oförminskadt. . Hans me-
vingsperioder, fortfares vidare, äro märk-
hart i viss form tillskrufvade.? Aldrig har
Rec. förut hört någon göra en sådan be-
skyllning emot en författare, som onekligen
utmärker sig för lätthet, och hvars perio-
der, åfven då de äro långa, likväl aldrig ä-
ro tunga eller släpande. Här, lika olyck-
ligt, som i exemplet af Doktor Pettersons
inkorrekthet, anför granskaren exemplet af
en ganska flytande pertod, hwilken Rec.
tryggt anmodar den gunstige läsaren att
försöka högt uttala; och är han öfvertygad
att den till ordföljd skall befinnas fullkom-
ligt ledig af hvar och en som icke har
tunghäfta. Den är ock likaså förnuftsenlig
till innehållet, hvarigenom själasörjaren till-
önskas, att efter dagens möda och strid fin-
na lugn i den bhusliga boningen — hvilka
tvenne saker, nemligen möda om dagen och
lugn bemma om aftonen, granskaren (för-
modeligen till följe af någon enskilt, olyck-
lig erfarenhet) anser ingelunda kunna be-
stå jemte hvarannan, än mindre samman-
smälta till ett Ielt. Hvad ändteligen sjelf-
va hufvudomdömet om Biskop Wallins stil
beträffar, så medgifves honom, först, sti-
lens höga kraft ; och sedan heter det å
Byo, att Herr IWallin i framställningens
höga, stilistiska, pobtiska förljenst, här
och der, tull och med öfverträffar Lehn-
berg, men . ..v. han saknar dock den
Öfverlygande, jemna, aldrig för högt
eller för lågt gående framställning, som
länge torde göra Lehnberg oupphinnec-
lig äfven såsom andelig talare? Här
TY a rer a
—h mr oo oe ora Fm oc