Ytterligare om våra andelige Talare: (Forts fr. gårdagsbladet.) Af det nu anförda torde vara temligen klart, att vår auktor, med en brinnande tadellust, dock föga vet hvad han tadlar, eller huru hans egna tankar och begrepp sammanhänga, antingen såsom redan innehållna uti eller såsom följande ur hvarandra. Skulle väl pu ett hufvud, så oredigt när fråga är om innehållet, kunna bättre döma om formen och framställningen? Det Er föga: troligt; och hahs yttranden besanna det äfven. Biskop Wallins deklamation behagar honom icke. Visserligen är detta en ledsam sak: men så kan Biskop Wallin någorlunda trösta sig med hela hufvudstadens bifall, som han i mer än tjugu år ägt ech ännu äger oförminskadt. . Hans mevingsperioder, fortfares vidare, äro märkhart i viss form tillskrufvade.? Aldrig har Rec. förut hört någon göra en sådan beskyllning emot en författare, som onekligen utmärker sig för lätthet, och hvars perioder, åfven då de äro långa, likväl aldrig äro tunga eller släpande. Här, lika olyckligt, som i exemplet af Doktor Pettersons inkorrekthet, anför granskaren exemplet af en ganska flytande pertod, hwilken Rec. tryggt anmodar den gunstige läsaren att försöka högt uttala; och är han öfvertygad att den till ordföljd skall befinnas fullkomligt ledig af hvar och en som icke har tunghäfta. Den är ock likaså förnuftsenlig till innehållet, hvarigenom själasörjaren tillönskas, att efter dagens möda och strid finna lugn i den bhusliga boningen — hvilka tvenne saker, nemligen möda om dagen och lugn bemma om aftonen, granskaren (förmodeligen till följe af någon enskilt, olycklig erfarenhet) anser ingelunda kunna bestå jemte hvarannan, än mindre sammansmälta till ett Ielt. Hvad ändteligen sjelfva hufvudomdömet om Biskop Wallins stil beträffar, så medgifves honom, först, stilens höga kraft ; och sedan heter det å Byo, att Herr IWallin i framställningens höga, stilistiska, pobtiska förljenst, här och der, tull och med öfverträffar Lehnberg, men . ..v. han saknar dock den Öfverlygande, jemna, aldrig för högt eller för lågt gående framställning, som länge torde göra Lehnberg oupphinneclig äfven såsom andelig talare? Här TY a rer a —h mr oo oe ora Fm oc