eller vigtigt inflytande: man må sätta Aka-
demiens företräde antingen 1 offentligheten,
eller forskningsfriheten, eller i den totala
uppfattningen och framställlningen af det
menskliga vetandet, såsom ett organiskt
helt. Det är de öfrige Akademiens former
och institutioner, som skola befordra detta
ändamål. Och då de Akademiska Nationer-
na -på dessa former hafva nästan intet infly-
tande, så kan icke heller uppfyllandet af
detta ändamål sägas bero utaf Nationerna;
och intet ungdomsöfvermod bör heller för
leda dem att erkänna den förebråelse, som
redan ligger dold under en sådan smickrets
förstoring af deras egna krafter.
Och fastän dessa vetenskapliga former väl
aldrig kunna utgöra Akademiecvs väsen; ty
form är redan till sitt begrepp emotsatt vä-
sen, så kan dock väsendet ej framträda för-
utan sina gifna former, Och blott en A-
narehiens vän kan bryta ned de gamla,
förrän den inreskaparkraften sjelf vill äns
ga undan dem med nya. Det är den fege
hjeltedat att löpa storm mot fästen, som
sjelfve hota till att ramla. Men denna dåd
ger ingen seger; ty med förstörelse kan man
ej mana lifvet fram. - Förgängelsen är en-
dast födslokrisen till det nva lifvet; bråd-
skyndas den, så blifver fostret vanskapt el-
ler döafödt.
Om derföre ock de närvarande Akademi-
ska Formerne ej kunna motsvara en små-
ningom klarnande Idee om Universiternes
högre väsen, så må de gamla former lik-
väl vika blott för bättre nya; och då vi
icke äga till att gifva dem, så må vi hel-
ler icke hjuda till utt bryta ned de gamla.?
Är deremot mera åt Nationernas vård an-
förtrodt det Moraliska Elementet 1 Akade-
miens sammansättningg är det Natious-In-
rätlningarnes hufvudsakliga ändamål, att
leda den förädlade viljan jemna steg med
den riktade kunskapen, att icke den verk-
ställande makten inom oss en gång må sätta
sig upp emot den lagstiftande — och att
denna är deras bestämmelse antyder redan
den negativa åsigten, att de vore blott p:-
lisinrättningar; ; ty polis är sedlighetens al-
vigsida, — är, säger jag, detta de ras ända-
mål, så hafva de visserligen en icke ringa
vigt bland de Akademiska Inustitutionerne.
Ty först när hela vårt odelade väsen är
åt sanningen invigdt, då vi söka henne ej
i tanke blott, men och i havdling; först då
kan bildningen sägas fulländad. Det är ic-
ke nog alt hafva samlat ett rikt mått af
särskilta kunskaper, att hafva tillvunnhit sig
alla yttre färdigbeter, och blifvit mästare i
konsten att använda dem med elfceet. — Det
är ej talangen endast, som gör menniskans
storhet; se hura tiden trampat alla konstens
a AS I AL