En förpaktare, som bodde i grannskapet af
Carlow (i England), gick en Lördag in i
en barberstuga af nämnde stad, för att lå-
ta raka sig. Knappt hade barberaren lagt
servietten kring halsen, förrän han frågade
henom, hvem han gåfve sin röst vid det
förestående valet. Förpaktaren svarade, att
då Öfverste Bruen vore hans egendomsher-
re, ville han gifva honom sin röst. Om
så är, genmälte barberaren i det han aftog
servietten — så kan ni låta raka er af hin
håle; jag åtminstone gör der inte, om ni
ock hade skägg som en bock. — Må ske
-— återtog förpaktaren — em inte ni rakar
mig så gör väl någon annan det. — Deri
bedrager ni en storligen: i Carlow rakar
ingen barberare någon, som ger en anti-
former sim röst; han kunde vilja afskära
honom halsen. — Förpaktaren råkade der-
vid i sådant bekymmer för sin strupe, att
han straxt gick till Castledermot en och en
balf timmas väg från Carlow, föratt der lå-
ta barbera sig.