terialier till ett bjelklag, på hvars säkerhet menniskors lif berodde. De stå således sjelfve i ansvar för beskaffenheten af: de byggnadsämnen som de valt, Samma protest-rättighet tillkom dem, i fall jag hade vägrat hvad de fordrade till byggnadens conserverande under entreprenads-tiden, såsom bräder till fönsters och gluggars tillspikande, o, m. de De hafva icke heller i detta afseende anmält någon protest; och kunna således icke heller derföre skjuta skulden på mig. Jag tror mig sålunda hafva visat atl hvarken de föregifna befallningarne af mig, eller snöyran genom wvindsfönstren, eller bjelkarnes beskaffenhet vid inläggningen, kunna gifva Svaranderne skäl att undandraga sig ansvaret för det af Besigtninpgsmännen utdömda bjelklaget, ILL. I afseende på tredje frågan torde jag få korteligen erinra, att, för ersättningsbeloppens rätta bestämmande der gifven beräkningsgrund saknas, ej finnes någon annan utväg än den i Lag anvista appskattningen efter mätismanna ordorn, Ett utslag öfver en pretention om skadestånd måste, för att kuuna verkställas och ej gifva anledning till ny tvist, lyda på vissa belopp; och det lär alltså vara nödigt att i denna sak, som i det väsendtligaste har naturen af dei Byggninga-Balken omtelta Husesyner, följes samma procedure, som vid dessa; så att, sedan 1:0 Skadans verklighet är genom besigtningen utrönt, det 2:0 äfven bestämmes hvad som erfordras till dess botande, beräknadt i penningar; hvarefter 3:o i Domen afgöres hvem som skall vidkännas dessa omkostnader. Denna gång af målet är of Lagen utstakad, och lär äfven vara den enda som kan leda till rediga resultater. Svaranderne hefva bestridt anställandet af den värderiog jag begärt, och synas hysa den tan ka, alt pröföingen af ersättningsskyldigheten bör föregå pröfningen af ersättningens belopp. I eådant fall skulle inga andra af de ifrågakomne reparationerne blifva föremål för värdering, än de som Collegium förut finner skäligt att ådömma Svsranderne; men ett denna procedure skulle, euligt Svarendernes önskan, leda till blott oreda och tidsutdrägt, är lätt att inse, Derigenom skulle 3:ne hufvudsakliga Utslag med olika besvärstider fällas i ett och samma mål; och i fall Öfver-Rätterne fattade andra åsigter och utsträckte Svaranderaes e:sättningsskyldighet till flera ämnen än Collegium antagit, så måste målet, såsom i dessa delar outredt, återförvisas. Det är sålunda icke utan grundade