SE 9 Rn rn nn nen garne af acne påspikade bastmaltor, icke möjligen kunnat på så kort tid åstadkomma en sådan förstörelse Man ser ja dagligenv hus, hvilkas vindsgluggar år ut och in grå öpnas och skulle icke, för dessa, nederbörden under årens längd förorsaka samma skada på bjelklagen, som en nch annav snöyra under några månaders tid skall bafva åstadkommit hos mig? Vid eldsvådor blifva ju ofta brandgolfven öfvergjutna med hela massor af vatten, utan att bjelklagen deraf skadas. Tivad som i synnerhet visar att skadan på det ifråge varande bjelklaget endast härört af brandbottnens eller fyllningens felagtiga beskaffenhet, är den omständigbet, att de andra bjelklagen, som lika så mycket varit utselta för väderlekens omvexlingar, icke deraf tagit någon skada. Dessutlvin och så länge Svaranderne ännu hade byggnaden under sitt arbete, så tillhörde det dem och ingen annan, att förordna om esllt, som erfordrades för dess bevarande. Vesterbergs Verkgesäll bodde på stället, för att tillse huset; och då bastmattorne icke emotstodo vindens kraft och fönster ännu felades, hvarföre requirerades ej bräder att, såsom vanligt, spikas för gluggar och fönster? Det hade varit min skyldighet att lefverera dem; men aldrig kan det vara någon annan än Byggmäistarevs pligt, att bedöma och anordna huru man skall conservera en hallifärdig byggped, som naturhgtvis, ända till det betingade arbetets slut, står väder hans disposiLon och vård. För ett undvika ansvar för det, öfver all gräns skamliga fuskeri, som Vesterberg begått vid inläggendet af detta bjelslag, har ban slingrats8ig som ea orm. Han bar, utom invändningen om de öpva gluggarne, föregifvit att bjelkarne voro sura då de inlades, alt jag befallt användandet af de smalaste bjelkarne öfverst 0. s. v, Skepparen Prelm, atbörd den 12 April. 1331, nar på ed intygat, att alla slags materialier funnos i öfverflöd, och erhöllos straxt på IVesterbergs reqvisitions men — må man dock antaga att Westerbergs förevändningar äro grundade: att bjelkarne svvarit sura då de inlades — eller till och med, såsom den resolverade Sergeanrten Tillbom bedyret, genomsura, och att jag anvisat de smalaste för öfra bjelklaget m. m. — hvad följer väl deraf? Behager man kasta öget på 7:de Å. i Byggnads-Ordningens VI te Artikel, så finner man der följande hälsosamma stadgande, SON straxt afgör frågan: Finoner Mästaren, att den byggande anskaffar släta cch odugliga materialier, samt således icke sjelf är angelägen om arbetets godhet; så må ben deremot i tid göra förbehåll i Byggnings-Collegio: börande de om materialiers vräkande utkomna Förordningar härvid noga eftere Iefvas.