akta, serdeles när frågan är om något i den upplystares ögon så obetydligt som en etikettssak. Men för det serskilda fallet hvarom ön är fråga, tillkommer ännu en annan, betydligare omständighet. Hvarje Stat har sina naturliga fiender. Inkräktnings-begär, orättvisor eller till och med blott ett olika politiskt samhällsskick kunna åstadkomma detta förhållande. Så skall, i den ställning Europas makter för närvarande innehafva till: hvarandra, större delen af Svenska folket härstädes ännu länge anse Ryssland. Icke så till förstående, det skulle vi såsom Svenskar dermed vilja försvara det gamla. usla vationalhatet till en Ryss, blott derföre att han är Ryss, eller emot Ryska Kejsarens person mer än någon annans. Men Sveriges läge till Ryssland och de båda ländernas olika statslörfattningår, samt det band som i Ryssland är lagdt på allt hvad man förstår under medborgares politiska rättigheter, gör det i vår tonka icke blott till en gifven sak, utan till en ren nödvändighet, att Rysslands sjelfherrskande regering aldrig kan med blida ögon se sådana politiska rättigheter, som tryckfriheten eller en ändamålsenlig national-representation få fast fot,jhos en granne, eller älska Sveriges constitntionella utbildning. För att inse detta, behöfdes i: sanning icke hela erfarenheten om det inflytande, som den Heliga Alliansen under de sista 17 åren utöfvat, och om den: propaganda, som rådt inom kabinetterna under samma tid. Att emedlertid äfven en sådan erfarenhet, samt de straffdomar som nyligen från Östern utgått öfver alla de liberala idderna, icke bidragar alt förändra omdömet är klart. Det foll,, som ännu har några rättigheter, hvilka det älskar att bibehålla och försvara, måste derföre med misstänksamma ögon betrakta hvarje närmare förbindelse med en mäktig granne, såsom en fara för dess esen sjelfständighet, helst om denna granne förut med våld och list fråntagit det en dyrbar del af sitt område, och för ögonblicket befinner sig I strid med en annan Hation, hvars lif eller död måste på hela civilisationen hafva ett vigtigt inflytande. Förhållandet är här detsamma, som de fria Grekiska staternas till Persiens stora makt och sednare till Konungen af Macedonien. Ehurn till vidd och folkmängd ringa, splittrade i otaliga statsformer och oense sins emellan, motstodo likväl dessa små stater det Persiska väldet med dess millioner, derföre att en stor och helig fosterlandskänsla gemensamt lifvade dem. Samma folk föllao likväl sedan för Macedonien, och hvarföre — jo, emedan denna fiende förstod att införlifva sina idcer, tillsmickra sig medhållare, köpa talare, skriblerer och hemliga satelliter som lyckades att småningom mildra det rådande vationalhbatet och slutligen så tillintetgöra det, att Grekland I Då EN a ? or. JAg