nare till skeppet. Engelska Consuln för-
mådde icke för allt detta utverka någon
upprättelse. — Saken har gjort så mycket
mer uppseende som de båda officerarne, Hrr
Parnelt och Fitzroy tillhöra de anseddaste
familjer. Den förre är nemligen Krigsmi-
nisterns son, den senare en brorson till Her-
tigen af Grafton.
FRANKRIKE.
Le Temps innehåller några hittills obe-
kanta — detaljer om Expeditionen till
Lissabon, hvilka vi tro vara af intresse för
våra läsare och derföre nu meddela dem.
Då Franska escadren i slagtordning kom-
mit på en half lieues afstånd från Saint- Ju-
lieps 400 kanoner, och med förde vind styrde
kosan mot denna fästning, uppkallade den
käcke commendanten på Algesiras, Moulac
sitt folk på däck, och höll till det ett tal,
hvars electriserande verkan det vore omöj-
ligt att beskrifva. Lefve Frankrike! skal-
lade mot honom, vi skola befria våra lands-
män! Vinden hade emedlertid fört dem under
fästningens canoner. Engelsmännen som lågo
för ankar på Tajo, väntade hvarje ögonblick
att få se masterna på Fansmännens skepp
falla i hafvet eller deras Fartyg skjutas i
sank af en dubbel och förfärlig rad af skan-
sar, som Engelsmännen med 21 Linieskepp
icke vågade angripa under kriget på half-
ön, då Fransmännen innehade Lissabon.
Amiral Roussin uppförde sig mycket tap-
pert, men i Frankrike känner man det ej.
Wan alt se Portugiser har han med en
blick som endast finnes hos den sanna ta-
langen, bedömt och uppskattat deras värde,
och med förakt för dessa uråldriga traditio-
ner, som ofta hindrat Engelsmännen att med
30 skepp våga borttaga ett fartyg under
elden från 10 kanoner, har han trott sig
kunna intaga batterier, försvarade af men-
niskor, som icke begära mer än att få öf-
vergifva dem, så snait striden blefve liflig.
Icke ett ögonblick tviflade Amiralen på
en lycklig utgång, emedan han kände med
hvilka han hade att göra... Hvilken skulle
ha trott att, då Don Miguel sagt: mitt
svar ligger i myr ningen af mina kanoner,
skansarne skulle efter några salfvor upphöra
med sin eld! Escadren hade fått ordres alt
kasta ankar så snart den kommit ur skott-
håll för Saint - Juliens kanoner; då borde
den reparera sina haverier och sedan lägga
sig en lieue högre upp under Lissabons mu-
rar, efter att ha tvingat Belems och Porti-
siska escadrens eld att upphöra,
Denna omständighet gaf commendanten
Moulac tillfälle att inlägga ära. De begge
skeppen i spetsen, le Murengo och lf Algesi-
ras, hade redan enligt ordres kastat ankar,
då Amiralen, som såg att de sista skeppen,
hull a höriade att kamma häll för fäst