La fJ 2 ee Tas an AL kass act
iz det fallet , inskränker sig, och huru till-
fredsställande, att ej säga smickrande för
mig denna tidrikning då utfaller! —
Dikter af Konung Ludvig i Bäjern, öf-
versatta af Joh. Jac. Nerwander, 1
häfte. Helsingforss.
PÖfvers. medger att Konung Ludvig hör
till den klass af Skalder, hvaraf vår tid
kanske frambragt ett större antal än någon
annan, hvilkas skapelser icke allenast som
vanligt hos andra deras likar, äro framkal-
dade af en originel, poetisk känsla, utan
hvarest äfven författarens bestämda indivi-
dualitet sjelf ingår såsom ett hufvudsakligt
oetiskt element. :
Att det subjectiva elementet i de Kong-
liga poesierna är öfvervägande, devi har öf-
vers. ganska rätt; men den originalitet han
tillskrifver dem, torde med skäl böra an-
ses endast säsom en underdånig artighet. I
allmänhet hämta dessa dikter sitt lilla in-
tresse af sin författares namn, och hade de
anonymt utkommit, skulle de väckt föga
uppseende. De äro öfverhufvud lättlästa
och lediga på original-språket, men det
behagliga, de innehålla, ligger mera i ut-
trycket än i ämnet, består i den så kallade
Poesi der Sprache, hvartill hvarje språk,
som eger en rik litteratur, måste utbilda
sig.
De märkvärdigaste dikterva äro de, i
hvilka Läsaren tycker sig se Konungen, men
icke skalden: det är Konungens tankar och
äsigter man intresserar sig för: skaldens in-
pehålla ingenting nytt,
Följande stycke vinner i märkvärdighet,
då man tänker på de sednaste händelserna,
försöket att införa censuren m. m.
Konungakänsla,
1929.
Hvad som stunden ån åt Fursten vägrar,
Ren som uppfylldt i en framtid hägrar:
Rättvist lugn hvarmed hars sträfvan döms.
En gång, när passionens stormar tiga,
Skall, hvad godt han gjort, i dagen stiga,
När hans samtid ren af grafven göms,
Säll den ödet upp på thronen höjer;
Ofvanom sig intet tvång han röjer,