Att med dig om priset strida; flundra sköna visa sig, Hundra segra öfver dig. Säg, hvem herrskarrätt dig gaf : Likväl öfver mig, din slaf, Herrskarrätt uti mitt hjerta, Än till vällast, ån till smärta. Rätt till lif och död hvem gaf Dig utöfver mig, din slaf? Hundra — stort det talet är, älskade, men låt en här Utaf hundratusen draga Att dig från ditt rike jaga. Hundratusen, hvilken flock! Alla blefvo slagna dock, Med din skälmska min och mund; Flicka! säg mig nu på stund, Hvarför ur den stora ringen Du blef min och annars ingen? Se på mig och yppa blott Denna tjusningskraft, du fått! Hur jag forskar af och an, Jag den aldrig fatta kan, Ha! mig kufva så; uppriktigt! Flicka! det ej tillgår riktigt; Säg, förtrollerska, var snar, Säg, hvar du din trollstaf har? fn ennen