samt om altaret och thronen; men det halp icke. En del började oförskräckt under tumultet en kadrilj i ändan af salen, och fortforo, hoppande efter takt, att skrika om thronen ech altaret. Men ändtligen började menigheten, som samlats utanföre och i början inskränkt sig till blotta speord, att blifva stormande, och sällskapet ansåg för rådligast att skiljas och begifva sig bort. Så mycket om lustspelet. En timma derefter hade Studenterne samlat sig på ett af torgen; några Legitimister kastade från fönstren stenar på dem — och nu blef det Iif i spelat. Omkring: 600 af patrioterna, bland hvilka stark jäsning bhade rådt hela dagen, skockade sig tillsammans, för att återställa ordningen, — pöbeln tillstötte och detta patriotiska sällskap genomtågade gatorna under ropen: bort med Carlisterne! bort med korset! bort med he(a religionen! De drogo, skrålande, till de hus som beboddes af de mest bekanta Carlister. I spetsen för dessa retirerade Markis Montealm i god tid; men deras dörrar och fönster ledo, i stället, ett totalt nederlag. Ett detachement af garnisonen, som något sent ankom, kunde icke förmås uträtta något allvarligt emot patrioterna. Hos Markisen Montealm gjordes rent hus, dymedelst, att patrioterna af nit för sakernas nya ställning, utkastade alla saker, som de funno, igenom fönstren. Emot några unga flickor 1 huset sträckte de äfven sina patriotiska företag alltför långt, Strider upstodo, hvaruti flera blefvo sårade och dväpta. Ändtligen saktades oväsendet. Rutorna voro ute, gatorna fulla af halta stolar och bord samt sönderslagna speglar och skåp m. m. och sedan ordningen sålunda var återställd tågade patrioterna förnöjda hem.