och dyrbara) Också hade Herr Pettersson i sin inträdes-predikan i Jacob till text: En Evangelisk lärares åliggande, att för beI dröfvade hjertan predika Jesum Christunt såsom en aldrig umbärlig och alltid fullkomlig Tröstare. Han svinkade icke imeHan Religionens och verldvishetens olika fordringar och icke eller ville han mäkla imellan dem; han följde en Christi tjenares dyrt besvurna pligt att predika endast Jesum Christum, och då var det i sin ordning, och i alla fall hade det varit det, att han i dens namn blifvit hälsad, välkomnad, invigd, hvars tjenare han i Jacob skulle blifva och hvars aldrig wumbärliga, alltid fullkomliga tröst för bedröfvade hjertan han förpligtat sig att förkunna. ) Icke eller är åen Hr Wallins förklaring giltig, att förnuftet är Christendomens öga, likasom själens, emedan förnuftet ingalunda hvarken kan utgrunda eller fatta försoningens stora hemlighet, utan trons omedelbara verkan, som åter hämtar sitt upphof från den innerliga föreningen med evangelii ljus och gifver Jjusets kraft i det hjerta, som sökt och funnit Jesum Christum. (Forts. ee. av 2)