RE kt Arr Te FF måtte anse det hvarken öfverflödigt ; obehörigt eller för sig sårande, måste det högeligen förundra mig att Hr JVallin åtminstone, i synnerhet under känslan af sin oskuld, skulle deraf så illa träffas, att han tror mig höra bland sina ovänner och att möjligen af blott skadelust wvilja förfördeta, förarga eller förvilla medmenniskor, och bland dem utså oro eller misstroende. Derjemte .dömes jag att vara gömd i mörker, förmodligen derföre, att jag vågat anmärka, det jag anser anmärkningsvärdt, bvaremot de naturligtvis lysa i ett stort ljus ), som blott berömma och höja lofsånger, som blott kasta blommor och tända välluktande rökelser öfver det minsta, obetydliga, mer eller mindre uppmärksamhet värda Hr Wallin säger eller skrifver; och att en menniska med denna oafbrutna hyllning ifrån de yngre åren, ända öfver mannaäldern , icke blifvit sjelfvisk, stolt, ofördragsam, öm för motsägelser, lätt sårad I af anmärkningar , otålig vid motstånd, snart uppretad, föga härdad och ej mycket van att med lugn bemöta och med ominskad aktning anse sina motståndare , de olika tänkande, — det visar, om allt detta kan lampas på Hr JVallin , huru litet verkligt stora egenskaper, ett sannt Christligt sinne och ett godt och försonligt hjerta, kunna rubbas älven af det gränslösaste smicker, i samma Tnån, vanligen farJigare, som det föranledts af många otvetydiga utmärkta förtjenster. Gerna medger äfven jag dessa sednare hos Hr Wallin, hvarom den jemförelse jag gör emellan Paulus och honom bordt vara både nog öfvertygande och till och med för en icke vanlig egenkärlek tillfyllestgörande, tillika bevisande att jag icke är serdeles fiendtligt Si nnad mot honom, och på hans framställning i företalet till mig, bör jag svara, att jag långt för detta med mycken uppmärksamhet genomläst de förut tryckta samlingarne af han: Religions-Tal vid åtskilliga tillfällen, likasom nu tredje delen af dem, hvilka ingalunda i allmänhet motsäga den öfvertygelsen jag alltid byst om honom att nemligen vara en Lärare med utmärkta förtjenster,. ypperliga natursgåfror, och en rättskaffens evangelisk Predikare. Men att mitt omdöme derom, likasom om invignings-talet till Ar Pettersson, icke uteslutande är förtjusning, beundran och hänförelse, h vartill den vanliga granskningen af Hr fVallins avbeten, nästan utan. undantag, och ifrån alla håll, likasom af förut fattad tyst öfverenskommelse, iuskränker sig, det bör jag äfven lika öppet tillstå. Jag finner ibland Religions-Talen, ett och. annat styc Huovw lycklig är ej Författaren i Aftankhladet cam kas väkna sis fvsanatt veta som, så vidt jag. förstår det, icke medsifver någon bårder Aa ja PR NRA BPR BRM OR TM höjda värde, att ha bordt tryckasi en samling af Religions-Tal,; som, om ock tillfällighets-producter, böra vara af annan, betydelserikare art, än hvad sjelfve Hr IValZin, med all sin förmåga, allt sitt snille och dess tillgångar, kan säga vid ett 2 års barns — en ung qvinnas — eller en ynglings — och till och med vid en vanlig, obemärkt, oerfaren, oförsökt äldre menniskas — graf. Och hvad talet till Hr Pettersson ännu en gång beträffar, är och blir det min innerliga, oföränderliga, af blott sanningskärlek föranledda öfvertygelse att det ej är hvad det kunnat och bordt vara; icke i afseende på behandlingens talang, språkets skönhet, framställningssättets värdighet, ty dessa äro beröm värda, utmärkta; men i anseende till ämnet, som då det gällde att inviga en Christi tjenare, bordt ske i Christi namn, emedaa det är för detta namn, med detta namn och genom detta namn och icke något annat, som en evangelisk Lärare skall verka, hafvande deri sitt dyrbaraste, heligaste föremål och ett ögonmärke, som aldrig får åsidosältas. Ej var det min mening och ej lärer någon opartisk eller vilja så uttyda det, som Herr IVallin, att jag vid blotta yttre uttrycket eller utropet af Frälsarens namn, fäster någon öfvernaturlig eller magiskt verkande kraft, ehuru delta heliga nawn hellre höres för ofta än för sällan upprepas al en Christlig Lärare, men visst är det icke destomindre att intet Predikoämne finnes, öfverensstämmande med evangelii anda, der detta namn icke sjelfmant framställer sig för Christi tjenare, som skönt exempel att åberopa, antingen det nu gäller att betrakta menniskans yttre eller inre väsende, hennes kropps eller själs verksamhet, hennes politiska eller moraliska pligter, hennes förhållande mot Gud eller medmenniskor, medgång eller motgång, i fröjd eilerv sorg, i Kroppslig eller andelig strid, å rikedom eller fattigdom, ellev hvad annat läge som helst i liivet, i allt äv Frälkaren oss den bästa, den dyrbaraste föresvu att både fra ställa och följa. TLemnande föröfrigt Herr Wallins redovisande framställning af sina religtons-åsigter och hans på allvarlig pröfning grundade begrepp om evangelit sanna väsende, i I sitt värde, och icke tvistande med honom derom, emedan, såsom kan sjelf deri säger, hvar och en står eller faller I , XY : . sinom esnom Herra, finner jag den dock icke tillfyllestgörande tör det begrepp jag gjort mig om en Christi tjenares och i synnerhet en tbeologie Duktors åliggande alt känna mer än ytan af textens grunder, och införlifva sig. med Christi dagtingan med dess vigt och: värde, eller att. efter hvad: Läraren finner läslist anda, ful ime: ford ime res Jest ning han in vi blif Sull han P krig ann liga ren elle änd och sion lack bäll kyn vu det al att tort fällt sera för per: heta näst ett fly L de sin folk för ord. gan väg vår