RE kt Arr Te FF
måtte anse det hvarken öfverflödigt ; obe-
hörigt eller för sig sårande, måste det hö-
geligen förundra mig att Hr JVallin åt-
minstone, i synnerhet under känslan af sin
oskuld, skulle deraf så illa träffas, att han
tror mig höra bland sina ovänner och att
möjligen af blott skadelust wvilja förför-
deta, förarga eller förvilla medmenniskor,
och bland dem utså oro eller misstroende.
Derjemte .dömes jag att vara gömd i mör-
ker, förmodligen derföre, att jag vågat an-
märka, det jag anser anmärkningsvärdt,
bvaremot de naturligtvis lysa i ett stort
ljus ), som blott berömma och höja lof-
sånger, som blott kasta blommor och tända
välluktande rökelser öfver det minsta, obe-
tydliga, mer eller mindre uppmärksamhet
värda Hr Wallin säger eller skrifver; och
att en menniska med denna oafbrutna hyll-
ning ifrån de yngre åren, ända öfver man-
naäldern , icke blifvit sjelfvisk, stolt, oför-
dragsam, öm för motsägelser, lätt sårad I
af anmärkningar , otålig vid motstånd,
snart uppretad, föga härdad och ej myc-
ket van att med lugn bemöta och med o-
minskad aktning anse sina motståndare ,
de olika tänkande, — det visar, om allt
detta kan lampas på Hr JVallin , huru li-
tet verkligt stora egenskaper, ett sannt
Christligt sinne och ett godt och försonligt
hjerta, kunna rubbas älven af det gränslö-
saste smicker, i samma Tnån, vanligen far-
Jigare, som det föranledts af många otvety-
diga utmärkta förtjenster. Gerna medger
äfven jag dessa sednare hos Hr Wallin,
hvarom den jemförelse jag gör emellan Pa-
ulus och honom bordt vara både nog öf-
vertygande och till och med för en icke
vanlig egenkärlek tillfyllestgörande, tillika
bevisande att jag icke är serdeles fiendtligt
Si nnad mot honom, och på hans framställ-
ning i företalet till mig, bör jag svara, att
jag långt för detta med mycken uppmärk-
samhet genomläst de förut tryckta samlin-
garne af han: Religions-Tal vid åtskilliga
tillfällen, likasom nu tredje delen af dem,
hvilka ingalunda i allmänhet motsäga den
öfvertygelsen jag alltid byst om honom att
nemligen vara en Lärare med utmärkta för-
tjenster,. ypperliga natursgåfror, och en
rättskaffens evangelisk Predikare. Men att
mitt omdöme derom, likasom om invig-
nings-talet till Ar Pettersson, icke uteslu-
tande är förtjusning, beundran och hänfö-
relse, h vartill den vanliga granskningen af
Hr fVallins avbeten, nästan utan. undantag,
och ifrån alla håll, likasom af förut fattad
tyst öfverenskommelse, iuskränker sig, det
bör jag äfven lika öppet tillstå. Jag finner
ibland Religions-Talen, ett och. annat styc-
Huovw lycklig är ej Författaren i Af-
tankhladet cam kas väkna sis fvsan-
att veta
som, så vidt jag. förstår det, icke medsifver
någon
bårder Aa ja PR NRA BPR BRM OR TM
höjda värde, att ha bordt tryckasi en sam-
ling af Religions-Tal,; som, om ock tillfäl-
lighets-producter, böra vara af annan, be-
tydelserikare art, än hvad sjelfve Hr IVal-
Zin, med all sin förmåga, allt sitt snille och
dess tillgångar, kan säga vid ett 2 års
barns — en ung qvinnas — eller en yng-
lings — och till och med vid en vanlig,
obemärkt, oerfaren, oförsökt äldre menni-
skas — graf. Och hvad talet till Hr Pet-
tersson ännu en gång beträffar, är och blir
det min innerliga, oföränderliga, af blott
sanningskärlek föranledda öfvertygelse att
det ej är hvad det kunnat och bordt vara;
icke i afseende på behandlingens talang,
språkets skönhet, framställningssättets vär-
dighet, ty dessa äro beröm värda, utmärk-
ta; men i anseende till ämnet, som då
det gällde att inviga en Christi tjenare,
bordt ske i Christi namn, emedaa det är
för detta namn, med detta namn och ge-
nom detta namn och icke något annat, som
en evangelisk Lärare skall verka, hafvande
deri sitt dyrbaraste, heligaste föremål och
ett ögonmärke, som aldrig får åsidosältas.
Ej var det min mening och ej lärer någon
opartisk eller vilja så uttyda det, som Herr
IVallin, att jag vid blotta yttre uttrycket
eller utropet af Frälsarens namn, fäster
någon öfvernaturlig eller magiskt verkande
kraft, ehuru delta heliga nawn hellre hö-
res för ofta än för sällan upprepas al en
Christlig Lärare, men visst är det icke
destomindre att intet Predikoämne finnes,
öfverensstämmande med evangelii anda, der
detta namn icke sjelfmant framställer sig
för Christi tjenare, som skönt exempel att
åberopa, antingen det nu gäller att betrakta
menniskans yttre eller inre väsende, hennes
kropps eller själs verksamhet, hennes poli-
tiska eller moraliska pligter, hennes för-
hållande mot Gud eller medmenniskor,
medgång eller motgång, i fröjd eilerv sorg,
i Kroppslig eller andelig strid, å rikedom
eller fattigdom, ellev hvad annat läge som
helst i liivet, i allt äv Frälkaren oss den
bästa, den dyrbaraste föresvu att både fra
ställa och följa. TLemnande föröfrigt Herr
Wallins redovisande framställning af sina
religtons-åsigter och hans på allvarlig pröf-
ning grundade begrepp om evangelit sanna
väsende, i I sitt värde, och icke tvistande
med honom derom, emedan, såsom kan sjelf
deri säger, hvar och en står eller faller
I , XY : .
sinom esnom Herra, finner jag den dock
icke tillfyllestgörande tör det begrepp jag
gjort mig om en Christi tjenares och i syn-
nerhet en tbeologie Duktors åliggande alt
känna mer än ytan af textens grunder, och
införlifva sig. med Christi
dagtingan med dess vigt och: värde,
eller att. efter hvad: Läraren finner läslist
anda,
ful
ime:
ford
ime
res
Jest
ning
han
in vi
blif
Sull
han
P
krig
ann
liga
ren
elle
änd
och
sion
lack
bäll
kyn
vu
det
al
att
tort
fällt
sera
för
per:
heta
näst
ett
fly L
de
sin
folk
för
ord.
gan
väg
vår