AUgGUSUr (Forts. fr. gårdagsbladet). Nu kom ordningen till Herr Bignons amendement af innehåll, att kamaren i throntalet funne en dyrbar visshet om att Polens nationalitet ej skulle gå undevr.? Hr Bodin, understödd af Storsigillbevararen Barthe, ville utbyta ordet visshet mot ordet förhoppning. Herrar Bignon och Tracy yrkade dock enständigt på bibehållandet af ordet visshet. Slutligen beslöt kamaren att discussionen ansågs slutad. Nu återstod sålunda blott omröstningen. Herrar Dupin, Bertin de Vaux och Guizot yrkade omröstning först öfver Bodinska under-amendementet, men Presidenten förklarade att Hr Bignons först borde företagas, och att endast i händelse detta förkastades, kunde Hr Bodins blifva föremål för omröstning. Då begär Conseil-Presidenten Hr Casimir Pevier ordet, och hastar till tribunen. Hela venstra sidan reser sig och ropar att discussionen är slutad. Conseil-Presidenten. (Midt under bullret) Det är öfver frågans uppställning jag vill tala. (Tala, tala. Nej, Nej) Kamarens President: Mine Herrar! omröstningen har ännu icke tagit sin början. (Röster från både höger och venster: discussionen är slutad! Ja, ja, den är slutad). Herr Guiz0t. Det rör blott uppställningen. (Oafbrutet sorl). Herr Jars. En minister har rätt att bli hörd. En annan. Läs reglementet, och ni skall få se alt han alls icke får tala sist. Herr Marchal. -Discussionen år slutad; reglementet måste åtlydas. (Ja, Ja, reglementet, reglementet). En röst. Ministern har ordet, (Nej, Nej). fn annanm Ministern har icke ordet. (Jo, Jo). En tredje. Han får ej leka så med reglementet. Tumultet ökas hvarje ögonblick. Herrar Odillon Barrot , Jollivet , Demarecay m, fl. begära förgäfves ordet, för att åberopa reglementet; Conseil Presidenten , som allt jemt ionchar tribunen, söker förgäfves att göra sig hörd. Herr Dubois. (Med styrka). Discussionen är slutad. Hvarken såsom Deputerad eller Minister eger Conseilpresidenten rätt att tala. (Bullret okas). Herr Dupin d. ä. Ja, att discussionen rv slutad öfver sjelfva ämnet, det är obestridligt t; men Ministern begär blott att få tala öfver frågans uppställning. (Tala, tala. Nej, nej). Kamar-Presidenten. Mine Herrar! Jag ålerkallar Eder till lugn och tystnad, vör— den eder sjelfva och er värdighet. Herr Petou. Eäs reglementet. (Ja, ja). — Bullret förtar alldeles ljudet af Presiden