underkastadt en regent som vägrat erkänna
Frankrikes nya styrelse, resa sig för att å-
terfordra sin frihet; det återtog den äfven,
och ingen inre söndring märktes; — men
Österrike fann ej för godt att tillåta sådant.
Det förklarade, för denna olyckliga nation:
Jag erkänner ej din frihet; böj dig åter
under oket; och, vill du ej i godo, så
skola bajonetterna afgöra saken!
Och se — detta skedde inför Frankrikes
ögon. Dess Ministrar kände i början en ä-
del rörelse att hindra det; fråga var om
att begära folk och penningar; men dessa
känslor förgingo snart; Österrikarne fingo
ostördt fullborda verket: de lyfte despoten
åter upp på thronen, och politiska hals-
huggningar begynte. — Ministrarne sågo på
och begärde explikationer; grepo sig slut-
ligen an, och fordrade landets utrymman-
de — men Österrikarne innehafva Modena
ännu i dag!
Samma förhållande i Kyrkostaten. Dess
folk gjorde sig fritt, för alt få styresmän
som delade dess intressen; Östervike mellan-
kom och lyfte Hans Helighet åter till
stols. De hafva derefter dragit sig tillba-
ka; Påfven har hycklat några förbättrin-
gar; men jag tviflar att desse kunna höja
Italien till den grad a? fullkomning, hvar-
till det har rätt att sträfva.
Det vigtigaste är att Österrikarne, då de
drogo sig tillbaka, förklarat att de skulle
när som helst åter inrycka , så snart någon
af Italiens suveräner begärde det.
Nu frågar jag, M. H. är denna ställning
dräglig? Hvad är det för en politisk Iag,
som ålägger oss att låta Österrike rusa öf-
ver hvart och ett folk, som vågar fordra
frihet och förbättring af sin inre belä-
genen
Jag hoppas, M. If. att Ministören skall
redligt förklara oss hvad politik den följer
i afseende på Österrike.
Hvad Polen angår, har jag blott några
ord att säga. Mivistören har förklarat, att
den delar våra önskningar och vårt delta-
gande för detta land; men att detär omöj-
ligt att verksamt komma det till Hjelp.
Jag anser det tvärtom, M. IH. hafva va-
rit ganska möjligt för Ministeren att göra
för Polen långt mera än den gjort. Den
har erbjudit sin bemedling, men hvad be-
tyder väl en dylik åtgärd för ett land, som
man blott anser såsom en revolterad pro-
vins? Huru skulle vi väl anse en utländsk
magts medling emellan Frankrike och Ven-
dee? — Jag tror att Frankrike borde öppet
förklara för Ryssland: att Polen ej är, och
ej kan längre vara en Rysk provins; dess
nationalitet har protesterat mot traktaterne
och har öfverlefvat eröfringen.
Polens rättigheter hafva ingen preskrip-
tion. Hvad J sjelfve hafven gjort för Grek-
Ina d Aanh cam Peccland Golf el älta hafyn