inbördes försäkran, åt hvilken man gifvit namn af Heliga Alliansen. (Liflig rörelse). England var icke länge narr för denna skenfagra traktat; detta land märkte att man betjente sig af det för att förslafva folken; och det bröt sina föreningsband med det hbeliga förbundet. Frankrike kunde icke följa detta exempel; det var fästadt vid alliansen såsom ett offer. Endast genom Villelska ministårens svaghet drogs det in såsom medbrottslig i dess mörka syftemål. Men derna sakernas ställning kunde icke vara länge: vår Juli-revolution kom att bryta den. De tre kabinetterna, uppskrämda deraf, skyndade att ännu närmare förena sig, för att nedtrycka oss och hota våra gränser. Herr utvikes Ministern har sjelf tillstått från denna tribun: att Ryssland redan hade väpnat sig, redan satt sina stridskrafter i rörelse, och att det — utan det ädla Polens bjeltemod, som kastade sig emellan dem och oss — hade fortsatt sitt anryckande. Detta är, helt enkelt, den ställning, hvaruti Europa befinner sig; sådane äro dess positiva intressen — och, beträffande oss, buruadan är vår ställning såsom Fransmän? Väl är det sannut, att 1814 och 18135 års traktater tillkommit genom missbrukande af öfvermakten; men de hafva emedlertid nu ett femtonårigt bestånd, som grundlagt nya rättigheter, nya intressen, och skapat nya förhållanden af nationelt oberoende; låtom oss derföre, utan att gilla dessa traktaters principer, respektera deras följder för sjelfva folkens skull. Vi böra högt uppenbara grundsatserna för vår politik, utgörande vår Europeiska moralitet; och lika högt måste vi ogilta den Heliga Alliansens grundsatser, som delas af alla de furstar som hemligen eller uppenbarligen motarbeta utvecklingen af sina folks frihet och odliug. — (Bifallsrop från alla Låll). Dessa, den Heliga Alliansens grundsatser kunna vi icke antaga; ty vi skulle då medgifva de despotiska makterna att mellankomma i ntvecklingen af vår revolution. Staterna, fikson individerna, hafva i sin hederskövsta en princip af styrka och lf, som de aldrig böra afsäga. (Bravorop). Pet var med smärta jag såg att denna princip knappt var proclamerad, förrän han gaf dem högtidkg förnekelse. I kännen huru detta olyckliga Italien njöt i medeltiden alla municipala Tribeter, hvilka, om de än icke motsvara den politiska fribeten, likväl förraildra saknaden deraf. Nå väl! dessa rättigheter äro förstörda; en absolut despotism råder öfver hela IHalien, och bide personer och egendom äro föremål för I bliudt godtycke. I en sådan belägenbet såso vi ett folk, ?