emellan låga passioner och den sanna Ariheten, skulle vi äfven, för att nyttja identiska, uttryck, kuvna svara honom, att J-hafven ett val att göra: emellan den sanna friheten och de låga passionerne. Men det är tid att engång lemna dessa loci communes, sväfvande loch obestämda yttranden, som icke upplysa felket; ty — just såsom Herrar Minstrarne sagt Er, — det är ovissheten, det sväfvande i begreppen, splittringen och obeslutsamheten som plåga landet. Man vet icke hvart man vill hän, man vet ej hvar man har majoriteterne och man tar miste om sina stödjepunkter. Detta tillstånd måste upphöra, ochy till sådant ändamål, måste man kategoriskt förklara sig öfver de punkter, hvilka så väl inom denna Kammare som utom densamma, dela sinnena. Hvilka äro dessa punkter? J utgören en lagligen constituerad Kammare, och en verklig representation af Juli-revolutionen; J hafven fått folkets uppdrag att utveckla följderna af denna revolution och låta oss skörda dess frukter, och J kunnen räkna på landets förtroende — men detta är icke nog. Representationen måste vara sammansatt af stadiga elementer, oföränderliga och bestämda. Om det råder ovisshet om landets constitutionella existens för framtiden, kunna vi icke hoppas varaktigt lugn. Och denna ovisshet härflyter från vår okunnighet om de grundelementer som. constituera en stor statsmakt. Jag hade väntat att Ministrarne, då de hade att framlägga för Eder sitt politiska system, skulle ärligt och öppet yttra sig öfver denna stora omätliga fråga, som en, som afgör Frankrikes hela constitutionella skick, Men i stället hafva -de pratat för Eder om upplopp och republikaner. Äro väl dessa orsakerne till landets bekymmerfulla ställning ? — (Röst i centern: ja, ja! Till höger och venster: nej, nej!) Talaren fortfor: Jag har mera förtroende än J, för landets institutioner, för nationens sunda begrepp och massornas intressen, som alltid äro tillgifna ordningen och lugnet. Dessa upplopp och oroligheter, som Ministrarne omtala, äro symtomer af sjukdomen, men äro icke dess orsaker. Juli-festen har visat orostiftarnes svaghet; och Er fruktan för dem är alltså utån grund. Den rätta orsaken till den allmänna gäsningen och oron i sinnena är den: att vårt inre samhällsskick icke är fullbordadt, och vår ställning tillb andra makter oviss. Det är detta förhållande som alstrar obeslutsamhet och gör mängden vacklande och ostyrig. Då jag icke är medlem af styrelsen, tillhör det mig ej att säga hvad opinion Regeringen har om vår constitution, om hon åsyftar alt grunda den på en ärftlig avi