emellan låga passioner och den sanna
Ariheten, skulle vi äfven, för att nyttja
identiska, uttryck, kuvna svara honom, att
J-hafven ett val att göra: emellan den
sanna friheten och de låga passionerne.
Men det är tid att engång lemna dessa
loci communes, sväfvande loch obestämda
yttranden, som icke upplysa felket; ty —
just såsom Herrar Minstrarne sagt Er, —
det är ovissheten, det sväfvande i begrep-
pen, splittringen och obeslutsamheten som
plåga landet. Man vet icke hvart man
vill hän, man vet ej hvar man har majorite-
terne och man tar miste om sina stödje-
punkter.
Detta tillstånd måste upphöra, ochy till
sådant ändamål, måste man kategoriskt för-
klara sig öfver de punkter, hvilka så väl
inom denna Kammare som utom densamma,
dela sinnena. Hvilka äro dessa punkter?
J utgören en lagligen constituerad Kam-
mare, och en verklig representation af Ju-
li-revolutionen; J hafven fått folkets upp-
drag att utveckla följderna af denna revo-
lution och låta oss skörda dess frukter, och
J kunnen räkna på landets förtroende —
men detta är icke nog. Representationen
måste vara sammansatt af stadiga elemen-
ter, oföränderliga och bestämda. Om det
råder ovisshet om landets constitutionella
existens för framtiden, kunna vi icke hop-
pas varaktigt lugn. Och denna ovisshet
härflyter från vår okunnighet om de grund-
elementer som. constituera en stor stats-
makt.
Jag hade väntat att Ministrarne, då de
hade att framlägga för Eder sitt politiska
system, skulle ärligt och öppet yttra sig
öfver denna stora omätliga fråga, som en,
som afgör Frankrikes hela constitutionella
skick, Men i stället hafva -de pratat för
Eder om upplopp och republikaner. Äro
väl dessa orsakerne till landets bekymmer-
fulla ställning ? — (Röst i centern: ja, ja!
Till höger och venster: nej, nej!) Talaren
fortfor: Jag har mera förtroende än J,
för landets institutioner, för nationens sun-
da begrepp och massornas intressen, som
alltid äro tillgifna ordningen och lugnet.
Dessa upplopp och oroligheter, som Mini-
strarne omtala, äro symtomer af sjukdo-
men, men äro icke dess orsaker. Juli-fe-
sten har visat orostiftarnes svaghet; och Er
fruktan för dem är alltså utån grund.
Den rätta orsaken till den allmänna gäs-
ningen och oron i sinnena är den: att vårt
inre samhällsskick icke är fullbordadt, och
vår ställning tillb andra makter oviss. Det
är detta förhållande som alstrar obeslutsam-
het och gör mängden vacklande och o-
styrig.
Då jag icke är medlem af styrelsen, till-
hör det mig ej att säga hvad opinion Re-
geringen har om vår constitution, om hon
åsyftar alt grunda den på en ärftlig avi-