OO SM OS OP JUL ULION 9
derefter spelet med pinnarna, kastar med
knifvar och kulor, ända till fyra på en
gång, och visar slutligen den så mycket
beundrade konsten att kasta och taga två
tansa tackjernskulor inuti och utanpå ban-
den, handvecket, nacken m. m Hrr Proa-
ska, och Alexander samt Pajazze förtjente
älven uppmärksambet; den sistnämnde tyck-
tes isynnerhet roa publiken, då han på
hästen härmade snabblöparen Philip. —
Bland flera vackra bästar dem truppen e-
ger, var en hvit Arab som spatserade efter
Lefallving, stående upprätt på bakbenen. —
Skada att nöjet förminskats- derigenom att
för många biljetter blifvit utsålda, så att
en del af åskådarne befunno sig rätt trångt,
serdeles de som för sin Riksdaler Banko
nödgades sitta och stå på musik-läktaren
einellan talrickarna och bas-trumman.
En egenhet i Konung Gustaf III:s skrifter,
som bland åtskilligt annat bidrager alt för-
klara, buru denne Monark oaktadt sina in-
kräktningar på nationens rättigheter, och sin
förkärlek för Adeln, kunde stå så utomor-
dentligt väl hos den stora massan af folket,
visar sig äfven i den i går uppförde pjesen
Felmfeit. Vi tro oss icke misstaga oss då
vi yvtira, att denna egenhet består i använ-
dande af uttryck, så sarkastiska, att ingen
Theater-Styrelse nu för tiden skulle våga
mottaga ett ihealerstycke till spelning, hvari
dylika strofer förekommo, utan att riskera
att anses för revolutionär, radikal, 0. 8. Vv.
ätarinslone af den Fädernesländska factio-
nens anhängare. Ett sådant ultryck är t.
ex. nar den gamle soldaten berättar för Helm-
felt, huru fienderna hade ryckt bort Syen-
ska standaret efter Baners död, och befälhaf-
varne voro modiöse, men soldaterne sjelfve
ryckte fram, och då måste Generalerne föl-
ja med o. s. v. Man kan väl föreställa sig
hnru ena sådan släng måsie komma de aäå-
varande Generalerne i Stora Logen attryn-
ka på näsan, likasom utan tvifvel våra nu-
varande skulle göra, om den förekom i en
Originalpjes; men det bevisar den Höge The-
aterskribentens slughet som Regent, att han
på detta sätt, för att ställa sig in hos bor-
gerskapet och mängden, lät till och med sina
favoriter svälja bittra piller för hvilka han
dock sedan höll dem skadeslöse. Härtill kom
att Gustaf TIT ehuru sjelf son afen utländsk
Furste, vid alla tillfallen sökte framkalla
och stärka nationalkänslan. Han undvek
med yttersta sorgfällighet allt, som kunde
stöta denna nationens ömaste sträng. Ge-
nom den förkärlek han äfven i dramatiskt
afseende låt framlysa för allt Svenskt och
för våra historiska minnen, ehuru i själ och
hjerta tillgifven allt hvad som kom från
Frankrike, skapade han ett mäktigt inre för-
eningsband emellan sig och nationen; och
endast på delta sält är det möjligt att för-
1 hv Tv