mycket töv att göra tutet,
SS allt um LvUu 2 CFR ILUEG AD LITA CvVISTg ULL UPN
stås. Att unga Herrn dervid skulle få en
lång näsa, och hans martialiska ifver ingen
ytterligare näring, derom hade väl den sluga
gubben i tysthet aftalat med; regisseuren
och de öfrige; emedlertid har ynglingen
fått sin vilja fram; det var ju icke. förmyn-
darens fel att ban blef narrad i sina san-
gviniska förhoppningar! Sådant gör dess-
utom ungt folk godt, och det är så de sko-
la lära sig begripa den der juste milieu
nutidens lapis philosophica.
Hollanäs role är litet svår att rätt ka-
rakterisera? en kritikus, som tar saken strängt,
skulle kanske påstå, att den saknar håll-
ning, Vi vilja icke disputera derom; Oss
har den gode Holländaren förefallit mycket
lik den bekante Herr desChalumcauxs gosse,
som hadeden der sparken på hjertat, men
hvars flegma och öfriga kroppsconstitution
ogerna medgaf honom att söka hämnd. Ett
anfall af rörlighet har den hedersmannen
dock haft, men kan ej, oaktadt all fram-
gång 1 sina företag, förmå sig att stå på
sina rättigheter, längre än de ej möta an-
dra hinder än halfnakva Belgiska milicer.
Med le jeune premier sill han ingenting
hafva att skaffa, och afstår från allt, hellre
än att förtörna honom. I öfrigt står han,
framför alla andra under Regisseurens ser-
skildta uppsigt, och för honom lärer näppe-
ligen mera återstå, än att flitigt studera
utantill det parti denne behagar Tramlägga.
Belgien är en ostyrig pojke, som för ett
år sedan rymde från skolmästaren, hvilken,
det må medgifvas, var något hårdhändt mot
pilten, Sedan denne först ganska kraftigt
afvisat sin Mentor och derefter gått 11
månader grassatim , samt undertiden af den
incvitabla regisseuren fått sig en ny, efter
utseendet ganska beskedlig Informator, me-
ra för syns skull än för att fyda honom,
så faller den ge mle Magistern i en hast öf-
ver sin förr så öfvermodige dicipel, och
denne vänder nu ryggen till, lemnar, som
det tyckes, den nye Mentorn åt sitt öde
och hastar alt gömma sig bakom sin mäk-
tiga, fullvuxna granne. Med honom vill
likväl den gamle Mentorn, som vi sett, ej
inlåta sig strid, förklarar således att han
vänder om; regigseuren blåser i sin pipa och
ridån faller, med sådan hast at det nästan
ser ut som om man på förhand å alla si-
dor kommit öfverens att drifva spelet jemt
så långt och ej längre. Någon enfaldig,
som kanske undrar hvarföre man gjort så
torde fråga med
Dona Bazile i Beaumarchais piece: men
hvem är det då som blir narrad på kup-
pen; hela verlden ser så nöjd ut? Ni vå-
ga svara: Polen och de som hos Monsei-
gnveur Casimir erlagt entrdafgift till komedien
HuUljd 215 al dill ITJET LG adl UCLlla LUUCUS LUEL
ken, om det kunde anses såsom ett offer
på fäderneslandets altare, framburet af äd-
la motiver, Väl vetande att påfvetidens in
fallibilite med skäl förlorar sine anspråk,
vid det ljus, religions- kunskapen och med-
borgerliga friheten . tändt i våra bygder,
bör en hvar med varmt allvar söka undan-
rödja det felaktiga, för att främja hvarje
stor till mensklighetens väl syftande hand-
ling. Dermed torde ett ädelt tänkande Pre-
sterskap icke vara minst belåtet. Men då
anmärkningar göras, ändring sökes, hvar-
före omfattar man endast det, som rör y-
tan af ehristendomen? — Om en åhörare,
uti Herrans tempel, ålägges att sjunga en
för dagen mindre passande psalm, så kan
jag ej förstå att han, i religiöst afseende,
derföre gör någon svår förlust: en Tretton-
dedags-psalm kan dessutom ofta erbjuda
sanningar, hörande till ämnen, som afhands
las på andra dagar: om han hörer in
redikan nämnas Emauntiske lärjungar, i
stället för lärjungar som gå till Emaus, så
lärer det vara likgiltigt, hvarförutan man:
ej osannolikt anser Cleophas , hafva varit
uti Emaus bosatt och icke heller saknar
giltig auctorit för benämningen (se Ödm.
str. Försök 1 del. i häft. 2:dra uppl. pag.
105, 106). Om Christi lidande tecknas med
skarpa färgor, så lärer en hvar inse att de
icke kunna motsvara vildheten af det be-
handlingssätt han erfor, hvaraf prof gafs
till en början, då han under nattens mör-
ker visserligen icke på de mest banade sti-
gar släpades öfver Gethsemane, som dess-
utom icke var någon Engelsk trädgård:
hvarförutan det icke heller lärer vara den-
na tids fel att stanna länge vid en teckning
i detta ämne, om den ock skulle vara upp-
dragen med mera hög kolorit. Hela de-
duktion, jemte det den vidrör obetydlighe-
ter, förråder endast begär alt alstra strödda
bitar af hermeneutisk kunskap och alt äflas
i småkrig emot ord, under saknad af be--
stämdt ädelt syfte, Hvad behöfs krig mot
ord och person, om sak förelinnes. Om t.
ex. en ecclesiastik-korporation, under en tid,
då många fattiga bryta sitt sista hröd, fuk-
tadt af tårar, börjat och fullföljt ett öfver-
enskommet ambulatoriskt kalaserande, och
det med sådant allvar, att en frånvarande
ledamet underkastas böter, som, märkligt
nog, skola tillfalla fattige; om, under dy-
obehagliga och förargliga tvi-
ster uppstå, som med vindens bastighet öf-
verföras till allmogens samtals-platser och
stämmer mången till vemod; om en styres-
man för ett Contract, uppå ansökning af
mindre upplyste föräldrar, ålade den lära-
re, som med skäl dilfererat ett skriftebarn,
att, utan föregången konfirmation, låta det-
lika gillen,