ett ars diplomatiska Jemkningar, kurirvex-
lingar, inbördes gnabb, försoningar c. c.
ändtligen 1i all samdrägt en Konung på Bel-
giska thronen. Holland förgrymmas, rustar
sig, anfaller bonom och tycks vara på god
väg att alldeles göra kål (sit venia verbo)
på det nya Majestätet. Han kastar sig i
i armarne på Fransmännen, De ropa krig,
krig, hålla tal, skicka två Prinsar, en Mar-
skalk och 30,000 man till Belgien. Hela
verldens uppmärksamhet är rigtad på detta
land, hvarifrån den krigslåga som snart skall
förvandla hela Europa till ett läger, utgår.
Men politicerar, räknar ut allt hvad Preus-
sen, Österrike m. il. skola göra, man sätter
Preussens soldater i marsch för att obser-
vera eller. till och med anfalla Fransmännen;
dessa (hvilka segra, det förstås) spassera öf-
ver Preussen in i Polen m. m. Men un-
der det hvar och en efter sina åsigter, på
håret förutsäger och ordnar gången af det
stoxa Dramat, och med tillförsigt väntar dess
upplösning — skickar König Ii illem de
cerste sin minister ned till Generalstaterne,
och en kurir till den eviga Conferencen ,
med uppdrag att högt förklara det han,
så vida en Fransk arme inrycker i Bel
gien, alldeles icke ämnar fortsätta kriget,
ehurnväl hans troppar redan slagit en Bel-
gisk här, tagit två fästningar och en mängd
städer. Tvertom är ban på ögonblicket fär-
dig att låta hela sin segrande armdge mar-
chera hem igen, utan alt den ens fått ögo-
nen på en enda Fransk Uniform. Pjesen
är sålunda slut innan den ens blifvit rätt
börjad; spektatörerne få, bäst de vilja, af-
göra omi den hör, till den classiska eller
romantiska genren, eller till och med till
le genre ennuycux, Det enda hvarmed de
numera kunna fördrifva tiden är, att ef-
ter förmåga resonnera litet öfver de roller
hvari hvar och en af de spelande e uppträdt;
det är deroti vi äfven uthbedja oss att få
göra ett litet försök, utan anspråk att låta
det gälla mera än hvad dylika vanligen
öra.
Vi vilja ej serdeles uppehålla oss vid
England. Det visar sig, enligt sin en gång
antagna politik, föga på scenen, utan står
nu såsom alltid helst bakom coulisserna,
och åtager sig regisseurs befattningen. Va-
let är icke dåligt, serdeles när man har den
lyckan att ega så lydiga och väl inöfvade
sujetter, att efter bebag anbefalla entreer,
och sortier,
Frankrike, såsom alltid, är le jeune pre-
micr, och har, såsom vanligt i Komedien,
in gamla kvarriga förmyndare, Monsieur
Ca-itmir, som håller för unga Herrn långa
parlakanslexor öfver hans otidiga böjelse
för rörelsen och söker hos honom inskärpa
fördelarne af en medelväg, Det hjelper dock
icke, och, han ser sig ändtligen tvungen att,
ill den kära fredens och förmyndare arfvo-
lets bihehållande, (åtminstone till en liten
oc än PE - NE ee oo ra ooo ee