ME som det ingifver. Då det håller sig utom kretsen af samhällets närvarande rörelser, oroar det massan af folket med ett slags mystisk overksamhet, som väcker sanna eller låtsade förhoppningar, Förgäfves bemöta våra ädelmoediga institutioner och vår rättvisa administration alla Frånsmårn som medborgare; anhängarne af ett statsskick som icke pu mera är till, tillbakavisa de åligganden och de rättigheter de ingifva. Den närvarande styrelsen skall endast tillerkänna dem den strängaste rättvisa, så länge de icke genom sina handlingar afväpnat dess rättmätiga misstankar. De hafva försökt att uppväcka oroligheter i vestern. Dessa oroligheter hade i hörjan icke annan uppkomst än desertion. De skulle kunna bli politiska, om icke visa försigtighetsmått blifvit vidtagna. En erfaren General har fått uppdrag att stilla dem, Han skall med lika mycken kraft som grannlagenhet använda den vidsträckta makt honom blifvit anförtrodd. Han har i sina händer större krafter än som fordras för att nedsälta rebellionens mod. Värfvare äro arresterade, en rättegång är å bane mot dem. Styrelsen skall lära känna sina fiender, men hon kan från denna dag försäkra er, att den hofsamhet och försigtighet den gjort sig till en regel i frågan om religionen, hvilken äfven utgör ett af landets intressen och friheter, skola skydda henne från faran att återväcka gamla och smärtsamma minnen. Det finnes, M. H. äfven andra fiender till Styrelsen. Några väpna sig emot den med minnena af ett ärofullt tidskifte, andra vända sig till dessa upplösande passioner, hvilka alltid gäsa i det inre af ett stort samhälle. Det är dessa partier i synnerhet vi hafva att tacka för oroligheter, hvilka upprört några af våra städer, i synnerhet hufvudstaden. Förgäfves må man tillskrifva dem folkets armod. De fattigaste hafva visat det mesta nit att undertrycka dem. Vi hafva M. H. vunnit vishet derom, att alla rörelserna varit politiska, och factionandan har nästan altid bekostat dem. Vi ha icke alltid kunnat förekomma dem; men vi ha åtminstone qväft deras utbrott och erdningen har icke upphört. Konungen och Frankrike hafva härför att tacka våra nyaregementers ädla och fosterländska anda och detta national-garde som Pariss invånare i sin rättvisa erkänsla gifvit tillnamnet af den allmänna ordningens stora arme (Bra, myket bra). Allt bebådar, att Styrelsen icke skalt vara förbunden att af Er begära nya vapen; den skallicke fåfängt åkalla rättvisans stöd; understödd af autoriteters och medborgares mod, skall den förblifva trogen det tlagenliga tillstånd, som I SG I a Cr a