er, och det skall icke vara vårt fel om närvarande session icke slutar med uppfyllandet af de i kartans 6g:de artikel gifna löften. Låtom oss icke förvilla oss, m. H.z; det finnes ingenting förmer än kartan eller den konstitutionella Konungamagten, det vill säga väldet hos de tre makter, hvilka tillhopa omfatta alla lagar och institutioner, som egentligen tillhör Julirevolutionen, Den har stadnat der; och allt som man säger er vara följder af denna revolution, är blott förstJingen af en ny revolution. Men Frankrike säger det dagligen, det fasar för en revolution. (Nya tecken till bifall). Då vi sålunda gå från slutsats till slutsats, m. H., hvart komma vi? Till samhbällets undergång. Ve oss, om vi, följande denna blinda logik, med ögonen ständigt fästade på en chimerisk framtid, försumma frukterna af våra segrar, för att rastlöst skynda till eröfringar som vi ej kunna vinna! må vi ständigt hafva för våra ögon ett färskt exempel! Huru gick restaurationen till undergång? genom sådane som kallade sig dess enda vänner, genom deras omåtthga fordringar, genom deras logiska slutsatser från den gudomliga lagen. M. H! det är blott genom motstånd, medan det ännu är tid, emot ingreppet af dessa slutföljder, hvilka ständigt åberopas af ekloka vänner, som en ny styrelse kan åt sig grundlägga en framtid. Frankrike känner detta; det längtar efter lugn och varaktighet (stabilitg); efter den omätliga bana som det under ctt år genomgått, har det isynnerhet behof af att: hämta andan. Dess vånor — i kunnen sjelfse bemärka det — äro ännu efter lagarna, och det är endast i en aflägsen framtid som det skall kunna finna sina närvarande institutioner otillräckliga. Man måste således bevara det för en alltför hastig tillväxt, som slappar och förderfvar samfundskroppen, Se der den pligt mine kolleger och jag ålagt oss. Det är åt detta svåra och mödosamma kall vi egnat vår verksamhet. Nu, M. EH. tillhör det er att sluta vårt verk. Yi egde under er frånvaro makt att företaga och underhålla en svår strid. Men i dag, då 1i ären samlade, förmå vi intet utan i föreming med edra bemödanden ech ert förtroende. Makt finnes blott när de hos hvilka högsta väldet blifvit nedlagdt-ock npalionens representanter harmoniera. Och denna havmopi bör vara fullkomlig, ty om den är aldrig så litet rubbad, hvar vore då all kraft, bvar vore då stödet för en administration, oupphörligt Jemnad ett rof för oförutsedda omröstningar? På sådana villkor, H. M., ansägo vi oss skyldige att ännu längre bibehålla den makt hos oss blifvit nedlagd. Koenungens förtroende är oskiljaktigt från ert. TYS Jamna allae för dauaxa allsna ct AA