han det oförenligt med sin egenskap af medI borgare och menniska , att sorglöst tiga, och begagnar derföre den allmänna upplysnpingens befordringsmedel — en tidning — för att offentliggöra sina tankar. Han uppmavar högtidligen hvar och en, som kan det, att vederlägga de åsigter han yttrat öfver de förmenta följderna af undsättningssädens betalning. Ingen skulle högre, än han, glädjas, att se farhågor, af giltiga anledningar framkallade, af verklig heten undanröjda. v Sine ira et Studio. Att det förhållande den annyme Insändaren här ofvan uppgifvit på det noggrannaste öfverensstämmer med verkliga förhållandet, känner Red. icke blott af resandes och invånares ifrån provinsen berättelser? det uppenbarar sig äfven i de talrika exsecutiv-auctionerna och det ytterliga vanpris hvartill egendomarne dervid ofta bortgå. En del af Skaraborgs och Elfsborgs Län äro genom läge och jordinån mer än de fleste provinser i Sverige underkastade conjuncturen af måer eller mindre goda år, och det skick hvari tvänne missväxteri förening med en tung beskattvuing lemnat allmogen är synnerligen hårdt; så framt man anser det för ett hårdt öde för en husfader, att oaktadt allt sitt sträfvande få gå ifrån hus och hem för kronans pantningar af utskylder — hvarpå dessa Län nu förete nog talrika exempel. Det fruktansvärdaste är,. att mycken jord blifver osådd och slutligen hotar att falla i ödesmål, utan en kraftig mellankomst. Det onda kan dock, såsom för skattebemmanen i allmänhet icke hjelpas fullt utan en lindring i beskattningen; ty såsom nu är förhållandet, alt inkomst och utskylder gå nätt och jemnt hop och Bonden har intet öfverskott till upplag, så skall samma orsak alltid medföra samma verkan — brist och elände vid minsta felslagen årsvext.