besvärjelse tillreds för hvarje olika tänkan-
de såsom för en oren ande, och sökte att,
på hvad sätt han funne kraftigast, förkättra,
försmäda och förderfva dem han vigt en
gång till offer åt sitt kärlekslösa och derföre
falska nit. Men hvar och en står eller fal-
(ler sinom egnom Herra, när vidräkningens
dag kommer,om hvilken Herren sjelf ytt-
rar: på den dagen varda månge sägande
till mig: hafve vi icke profeterat uti ditt
namn; och i ditt namn utdrifvit djeftar ;
och i ditt namn många kraftiga gerningar
gjort? Då skall jag bekänna dem: Jag kän-
de eder aldrig. . ..
Vi hafve härmed slutat våra !anmärknin-
gar vid Blicken på de andelige talarne. Att
uppsatsen till så stor del erhållit en pole-
misk form, härleder sig från skriftens egen,
som framkallat den. En aunan dag återkom-
me vi till sjelfva religionstalen.
OB TRES ET ACK TNT IA NS RE VARA