besvärjelse tillreds för hvarje olika tänkande såsom för en oren ande, och sökte att, på hvad sätt han funne kraftigast, förkättra, försmäda och förderfva dem han vigt en gång till offer åt sitt kärlekslösa och derföre falska nit. Men hvar och en står eller fal(ler sinom egnom Herra, när vidräkningens dag kommer,om hvilken Herren sjelf yttrar: på den dagen varda månge sägande till mig: hafve vi icke profeterat uti ditt namn; och i ditt namn utdrifvit djeftar ; och i ditt namn många kraftiga gerningar gjort? Då skall jag bekänna dem: Jag kände eder aldrig. . .. Vi hafve härmed slutat våra !anmärkningar vid Blicken på de andelige talarne. Att uppsatsen till så stor del erhållit en polemisk form, härleder sig från skriftens egen, som framkallat den. En aunan dag återkomme vi till sjelfva religionstalen. OB TRES ET ACK TNT IA NS RE VARA