a OB LS
icke allenast den mindre bemedlade delen
af folket utan äfven de mest ansedde togo
i denna händelse: icke en enda har emig-
rerat, då deremot 1790 hela adeln, prester-
skapet, magistraten och ändtligen hela hof-
vet flydde från ett parti, som lemnade lösa
tyglar åt pöbeln, för att derigenom ernå
sina afsigter. Revolutionen 1830 var helt
och hållet nationel, emedan den utfördes
af hela folket, uppmanadt dertill af de sty-
andes egenmäktiga åtgärder som för altid
hotade dess frihet.
Detta exempel, gifvet åt en monark af ett
folk som med moderation begagnar sig af
sin seger, och som midt under stridsbullret
respecterar ägande rätten, skall hafva den
mest välgörande verkan. Svenska nationen
och Förenta staterna hafva dock minsta be-
hofvet af en sådan verkan. Svenskarnes
borgerliga och politiska rättigheter hafva
redan för många år sedan blifvit erkända
och bestämda. Nationens politiska läge skall
derigenom förbättras, och denna förbättring
skall blifva fördelaktig för Franska mnatio-
nen; Styrelsen och den konstitionella Ko-
nungen borde öfverväga detta;
Vänskapen emellan Frankrike och Sven-
ska nationen tog sin början vid huset Va-
Jois styrelse: från Frans I och stamfadren
för Vasa huset, Gustaf I. Denna vänskap
ökades under den sednares sonsons, Gustaf
Adolphs Regering, när Svenskarne och Fran-
ska Konungens armder stridde mot Kejsaren
för de Tyska Furstarnes politiska existence
och Tyska folkets religionsfrihet.
Sedan, under Carl XI, fäktade Konun-
gens härar på det Tyska området till för-
del för en annan Suveräns äregirighet, Lud-
vig XIV:s. Detslutades väl icke så lyckligt
som det förra, men interessen och motiver
voro icke heller de samma. Jag förbigår
de andra krigen, företagna under Franska
kabinettets inflytande.
Krigets genius, som vid början af detta
århundrade beherrskade Frankrike, önskade
göra det, samma med det öfriga Europa.
I dessa äregiriga planer var Svenska natio-
nen ett blott bihang; han behandlade dess
öfverbufvud som en medborgare, hvilken
han öfverhopade med förödmjukelser; för-
blandande Konungen med nationen, i ända-
mål att hämnas på en individu, medgaf han
Sveriges styckning och nationens under-
gång.
Denne Frankrikes gamla bundsförvandt,
denne Franska folkets vän blef uppoffrad
för en Korsikanares personliga hämndlyst-
nad och äregiriga åsigter.
Efter den Furstes hastiga död, hvilken
var utvald arftagare till Sveriges krona,
förglömde nationen, som skulle välja en
annan thronföljare, de oförrätter Kejsar
Napolvon tillåtitsig mot den, och sökte i
