borg och Rosdn sakna icke dessa egenskaper; efter Lanerus finnas några tryckta predikniugar, hvilka bära vittoa om samma enkla och osökta kraft som hans berömda afhandling om Svenska folkets seder; och hos sjelfva Secriver saknav man åtminstone icke en objektivitet i framställningen, en riktighet i begreppen, hvilken, säga hvad man vill, alltid erfordras för att vinna inträde hos den större mångden af Läsare eller åhörare, utan vi vilja derföre icke försvara, mindre återupphålla, det föråldrade som ligger i den yttre formen af uppställningen, eller det öfverdrifna som tillhörde tidens vidskeppliga religionsbegrepp, hvilka bibehöllos äfven i batnens undervisning ända in å 1800 talet. Hvad i öfrigt Lehnbergs förtjenster beträffar, så äro de obestridliga; men hans framträdande var ett så bestämdt tidens behof, alt det blir svårt afgöra, om man kan tillägga honom ensam äran af en reformation i Predikosättet. I det skick upplysningen redan då befann sig här i hufvudstaden, skulle det svårligen hafva gått an för en Predikant, att framdundra sina uppmaningar i denna anda af eld och svafvel som fordom hade makt med våra theologer och hvaraf ännu här och der i landsorten röjas tydliga ehuru mer och mer försvinnande spår. Det sätt Ins. valt att beteekna skillnaden mellan catholicism och protestantism håller i vår tanka icke streck; ty om å cna sidan Luther gaf en öfvervägande vigt åt tron, så kan det å den andia icke sägas att Catholicismen uteslutande hyllar goda verk och gerningar. Ingen religionsbekännelse har väl någonsin visat sig mera intolerant mot allt som icke varit och är renlärighet och tro, och den fanatiska ifver, hvarmed Catholikerna i alla länder genomdrifvit sitt omvändelseverk; det öfvermod hvarmed de kallat sin lära den enda saliggörande tron, talar med historiens viltnesbörd emot Insändarens distinction. (Slut i nästa N:r). SM VERERERS RE ER — i