det ock så lätt för den verklige Odalman-
nen Engelbrecht Engelbrechtsson attafsätta
honom. Vill man häraf draga en allmän-
nare slutsats, så ligger den ganska nära för
förnuftet: det är att ingenting så föga öf-
verensstämmer med grundsatserna för en
god regering, som att förblanda hofvet
och staten med hvarandra, det vill säga
att låta personers enskilda tjenster eller en-
skilda förhållande till. Regenten komma i
vågskålen vid befordringar, Känslan häre-
mot hos mängden är vanligen så bitter, att
bon icke sällan öfvergår till öfverdrift och
orättvisa.
Huru många tjenster gjorda åt Staten, åt-
minstone åt Regenten för en bandstumv el-
ler en tom titel, och huru få verkligt äro-
rika gerningar för att erhålla ett rum i hi-
storien! Hvari ligger orsaken? — Deri, att
fålängan och begäret efter i ögonen fallan-
de utmärkelser äro allmänna, men kärleken
till den sanna äran sällsynt. a.
En god och för sitt land nyttig Regent
försöker icke ens i småsaker, att inkräkta å
den måkt, som constitutionen utstakat för
honom, på det hvarje hans handling må j
förblifva fri ifrån allt godtycke, och hvarje
hans åtgärd sålunda vara vördnadsvärd, hans
rätltskänsla vinna hjertan, och hans oaflåtli-
ga bemödanden för lagens helgd ingifva för-
troende och kärlek, ty är han älskad, så är
han allsmäktig. Sätt en sådan Regent på
sjelfva Englands tron, eller än mer, till Pre-
sident i de Förenta Staterna, och han skall,
oaktadt alla former inom hvilka han måste
inskränka sig, vara lika och mer allsmäktig
än den Kejserliga Sjelfherrskaren i Ryssland.
DT AETEN ME DA LAG