det ock så lätt för den verklige Odalmannen Engelbrecht Engelbrechtsson attafsätta honom. Vill man häraf draga en allmännare slutsats, så ligger den ganska nära för förnuftet: det är att ingenting så föga öfverensstämmer med grundsatserna för en god regering, som att förblanda hofvet och staten med hvarandra, det vill säga att låta personers enskilda tjenster eller enskilda förhållande till. Regenten komma i vågskålen vid befordringar, Känslan häremot hos mängden är vanligen så bitter, att bon icke sällan öfvergår till öfverdrift och orättvisa. Huru många tjenster gjorda åt Staten, åtminstone åt Regenten för en bandstumv eller en tom titel, och huru få verkligt ärorika gerningar för att erhålla ett rum i historien! Hvari ligger orsaken? — Deri, att fålängan och begäret efter i ögonen fallande utmärkelser äro allmänna, men kärleken till den sanna äran sällsynt. a. En god och för sitt land nyttig Regent försöker icke ens i småsaker, att inkräkta å den måkt, som constitutionen utstakat för honom, på det hvarje hans handling må j förblifva fri ifrån allt godtycke, och hvarje hans åtgärd sålunda vara vördnadsvärd, hans rätltskänsla vinna hjertan, och hans oaflåtliga bemödanden för lagens helgd ingifva förtroende och kärlek, ty är han älskad, så är han allsmäktig. Sätt en sådan Regent på sjelfva Englands tron, eller än mer, till President i de Förenta Staterna, och han skall, oaktadt alla former inom hvilka han måste inskränka sig, vara lika och mer allsmäktig än den Kejserliga Sjelfherrskaren i Ryssland. DT AETEN ME DA LAG