bordet stod öfverallt så obegripligt vackra slipade stopsflaskor, utaf hvilka somliga voro gula, och deruti en sort beskt sattyg, som de kallade Mara eller Marera, och i somlige en annan sort, som var röd och hette poortvin, hvilket lär ha fått sitt namn deraf, att det lär funnits en mängd herrar som deraf druckit sig till portförbud. Nå väl, vi åto ett par tuggor, och sväljde derpå en klunk af Maran, och så åto vi igen, och drucko af den andra sorten, och höllo så ut under stånkande och pustande i två fulla timmar, till dess allt vidare ätande och drickande fick portförbud i vår strupe. Då befallte värden att man skulle framtaga några buteljer champagne, en högst oskyldig och läskande dryck, hvilket sällskapet ville tömma, såsom en liten ersättning för sin iakttagna mättlighet; och sedan vi deraf druckit blott sju eller åtta glas på man, åtskiljdes Måttlighets-Sällskapet med det glada medvetandet, att genom samvetsgrannt afhållande ifrån den riksförderfliga appetitssupen, hafva lemnat åt alla medborgare ett stort exempel af patriotiska tänkesätt. — Hvad mig serskildt beträffar, så, såsom jag ännu icke hunnit vänja mig vid måttligheten riktigt, gjorde poortvinet en sådan verkan, att jag somnade i portgången ända till det blef nedmörkt, och allt var förmodligen Mareravinets verkan, som vållade att Maran red mig hela följande natten. Jag får sluteligen be vördig Prosten om förlåtelse för min vidlyftighet, samt ber derjemte förmäla min och hela Bondeståndets kärliga helsning till alla Svenska Måttlighets-Sällskaper , med löfte om fullkomlig afsägelse af allt bränvinssupande å mina och mina kamraters vägnar, bara herrarne ingå på att äfven afsäga sig alla utländska viner, och endast bruka sådana af inhemsk tillverkning, hvilka, som jag hört sägas, skola vara lika smakliga som de utländska. Sedan pluraliteten af Församlingens Ledamöter förenat sig med Lars Månssons yttrande, borde detta, såsom beslut, i Protocoldet upptagas. År och dag som ofvan. In fidem NN. N.s Pastor, Uppläst och justeradt. -— Xv