vid merendels 1 naägotbjordbruk är förenadt, wen oftast otillräckligt för Verkets behof,. kunde anses såsom ägande ett amphibiskt lif, hämtande contant styrka ifrån jernet, och sin indirecta välmåga ifrån möjligaste lägsta sädespriser. I följd häraf ansåg Arrendatoren N. N, Herr Bruks-Patronen N. N. såsom jäfvig, i händelse volering skulle an ställas öfver förslaget, emedan han sjelf borde finna sig kunna anses såsom serskildt interesserad för sakens framgång. Härefter framträdde Namndemannen Lars Månsson ifrån Sångsynta, och anhöll ödimjukast att hvad han ämnade såga, måtte ordagrannt i Protocollet upptagas. Gud vålsigna de Herrar, så föllo orden, som nu blifvit så omhugsna för vårt arma Fädernesland, och gjort sig så gemena och i grund förklarat för oss, enfaldiga stackars bönder, huru syndig och förderflig den Kryddan är som vi njutit så godt som med modersmjölken. Det vore visst obeskedligt, om inte äfren vi bjödo till att alldeles aflägga en sak, som är så förderflig för landet. Det enda, som synes oss förargligt, är att det alltid skall vara vi som, i fråga om allmänt bästa, skola göra det största offret. Hvarföre vilja Vederbörande alltid vara våra Förmyndare a afseende på hvad vi med långt större mödor än Statens tärande medlemmar, lörvärfva? Hvarföre skall man ideliden predika för oss med blotta eri och nästan aldrig med exempel! Vi. lefva i ett fattigt land, och de som äro bättre än vi, borde derföre föregå oss med vistiga exempel. Är det väl billigt, att en grann Herre, som dock egenteligen har sin lön af oss, kommer med tråtyg af guld på rocken, och träter för det vi någon gång lava messingsknappar i vår jacka, eller att nådig Frun, med sin halsduk, som kostar visst tusen daler, slår knyck på näsan, för det att våra qvinnfolk våga bruka en silkesnäsduk. tärvid afbröts Näsmndemannen auf Ordföranden, med antydan utt bålila sig vid saken, samt erinrade honvuin utt, I fråga om Lränpnvinet, vore exemplet redan gifvet af de hösre Stånds-GClasserna, Kära-vördig Prost — återtog Nämndemannen med någon hetta — jag vill icke böra talas om detta exempeh Får jag bara öl och vin så mycket jag behagar, så må hin håle anamma. och använda i helfvetet allt brännvin. Det har inger nöd att skänka bort en tolfskilling, vär man får I Ridr i stället; Jag vill tala om, med permission, att när jag förra veckan var i Staden och belsade på vår Sockenpatron, blef jag bjuden till middag bos honom Ni ska änteJigen komma till mig, Lars Månsson, sa han, tv jag bar i dag bjudit till mig alla nyckterhetens och måttligbetens vänner som Tnnsistaden. Nå det var godt och väl. Jag gick dit och träffade väl 50 stora, förnäma her; . re a EN CA YA rad oimnm fn