vid merendels 1 naägotbjordbruk är förenadt,
wen oftast otillräckligt för Verkets behof,.
kunde anses såsom ägande ett amphibiskt
lif, hämtande contant styrka ifrån jernet,
och sin indirecta välmåga ifrån möjligaste
lägsta sädespriser. I följd häraf ansåg Arren-
datoren N. N, Herr Bruks-Patronen N. N.
såsom jäfvig, i händelse volering skulle an
ställas öfver förslaget, emedan han sjelf borde
finna sig kunna anses såsom serskildt inter-
esserad för sakens framgång.
Härefter framträdde Namndemannen Lars
Månsson ifrån Sångsynta, och anhöll ödimju-
kast att hvad han ämnade såga, måtte orda-
grannt i Protocollet upptagas.
Gud vålsigna de Herrar, så föllo or-
den, som nu blifvit så omhugsna för vårt
arma Fädernesland, och gjort sig så gemena
och i grund förklarat för oss, enfaldiga
stackars bönder, huru syndig och förderflig
den Kryddan är som vi njutit så godt som
med modersmjölken. Det vore visst obe-
skedligt, om inte äfren vi bjödo till att all-
deles aflägga en sak, som är så förderflig
för landet. Det enda, som synes oss förarg-
ligt, är att det alltid skall vara vi som, i
fråga om allmänt bästa, skola göra det stör-
sta offret. Hvarföre vilja Vederbörande all-
tid vara våra Förmyndare a afseende på
hvad vi med långt större mödor än Statens
tärande medlemmar, lörvärfva? Hvarföre
skall man ideliden predika för oss med blotta
eri och nästan aldrig med exempel! Vi.
lefva i ett fattigt land, och de som äro
bättre än vi, borde derföre föregå oss med
vistiga exempel. Är det väl billigt, att en
grann Herre, som dock egenteligen har sin
lön af oss, kommer med tråtyg af guld på
rocken, och träter för det vi någon gång
lava messingsknappar i vår jacka, eller att
nådig Frun, med sin halsduk, som kostar
visst tusen daler, slår knyck på näsan, för
det att våra qvinnfolk våga bruka en sil-
kesnäsduk.
tärvid afbröts Näsmndemannen auf Ord-
föranden, med antydan utt bålila sig vid sa-
ken, samt erinrade honvuin utt, I fråga om
Lränpnvinet, vore exemplet redan gifvet af
de hösre Stånds-GClasserna,
Kära-vördig Prost — återtog Nämnde-
mannen med någon hetta — jag vill icke
böra talas om detta exempeh Får jag bara
öl och vin så mycket jag behagar, så må
hin håle anamma. och använda i helfvetet
allt brännvin. Det har inger nöd att skänka
bort en tolfskilling, vär man får I Ridr i
stället; Jag vill tala om, med permission,
att när jag förra veckan var i Staden och
belsade på vår Sockenpatron, blef jag bju-
den till middag bos honom Ni ska änte-
Jigen komma till mig, Lars Månsson, sa han,
tv jag bar i dag bjudit till mig alla nyckterhe-
tens och måttligbetens vänner som Tnnsista-
den. Nå det var godt och väl. Jag gick
dit och träffade väl 50 stora, förnäma her-
; . re
a EN CA YA rad oimnm fn