vaCkles WXChUlvud, Splalg UL I NIVtiad Sa jvi
tan till förstufvan samt fick lag uti Svens-
son. Oxehufvud, som var af ansenlig längd
och ovanlig fetma, skall, enligt Svenssons
berättelse, vid sammanträffandet tryckt ned
Svensson, dervid Svensson, med en medförd
spetsig knif, gaf Oxehufvud åtskilliga stygn
i magen, bröstet och å hufvudet. Oxehuf-
vud började nu ropa på hjelp, men Svens-
son satte sin hand för hans mun, hvarvid
Svensson blef biten af Oxehufvud i ånge-
sten, så att märken derefter sederraerasyn-
tes. Sedan Oxelhufvud blifvit liflös, ingick
Svensson i hans rum och tillgrep guld, silf-
ver och annat till ett värde af 740 Rdr 12
sk. Banco. Tjenstefolket vid gården hade
blifvit uppväckt af Oxehufvuds rop, och
på deras kallelse inställde sig äfven folk
från närmast belägne hy, men besynnerligt
nog, lordes ingen gå in i huset, utan Svensson
undkom med det tillgripna godset. Dock
blef mördaren påföljande dag häcktad och
det stulna igenianns efter hans anvisning.
Oxehufvud hade vid läkare-besigtnin-
en 19 sticksår, utom smärre ristningar och
kommor; 3 sår på halsen, I på bröstet och
2 i underlifvet voro hvar för sig ovillkor-
ligt dödande. :
Samme Svensson har äfven varit tilltalad
för, och erkänt elt annat, äldre mord. Den
4 Maj 1820 fanns Handlanden, Westgöthen,
Jan Jansson i Bredared hängande död med
sara om halsen i elt eketräd, ett stycke
ifrån vägen emellan Fahlskogs och Gvret-
landa byar: i Westergöthland. Vid närmare
åseende å liket, började man af några
tire åkommor, samt sättet hvarpå Jansson
fanns hängd, sluta, att han icke hade bragt
sig sjelf om lifvet, Denna sannolikhet be-
kräftades af Läkaren, som förklarade, att
ett svårt slag i pannan, i förening med
väfningen, orsakat Janssons död. Misstan-
karna föllo nu närmast på Sven Svensson,
bvilken hade varit i Janssons sällskap på
en resa till Wermland, ända till samma dag
då liket anträffades. Svensson. blef derföre
tilltalad men nekade; och som något posi-
tivt bevis icke fanns på honom, blef målet
lemnadt till framtiden. Först under ran-.
sakningen öfver mordet på Oxchufvud, vids
gick Svensson, att han, efter faitadt uppsåt
att mörda Jansson, i alsigt att årkomna hans
penningar, hade på deras gemensamma vau-
dring, smugit sig bakom Jansson och slagit
honom med en sten mellan axlarna, så att
Fansson fallit framstupa. Sveassor hade d
rusat till, sparkat Jansson i hufvudet, och
släpat honom till den omnämnda eken, och
der hängt honom. Af hans egendom hade
Jansson tillegnat sig 3o R:dr, samt någo
spik och väf, Å
Giötha Hof-Rått har dömt Svensson att
för sina brott mista högra hand, bals-
buggas och steglas. Af hans egendom skulle
gödtgöras de från Jan Jansson röfvade
nenningar och varor, samt kostnaderna för
C
er