r Åt n i e bee je ke — OPUS. åa Ch Styrelse uimner nagon utomordentlig angelägenhet påkalla medborgarnes medverkan genom Deputcerade af församlingarna, och deras husegare, genom Comitterade, eller hvad en sådan municipalauctoritet må kallas, så har Regeringen i och med detsamma åt dem öfverlemnat ett uppdrag, hvilket de antingen efter vissa på förhand bestämda föreskrifter, eller med e—get val af sättet och medlen böra söka att efter bästa förstånd uppfylla. Men hvarje: församling, vare sig rådslående eller verkställande, måste ha en Ordförande, det vill säga, någon som leder öfverläggningarne, upphemtar de skillda tankarna och förslagen, framställer deras hufvudinnehåll till omröstning eller beslut, och främst håller hand öfver beslutens verkställigbet. Det är klart att denne Ordförandes befattning är vigtig i samma mån som sjelfva samfundets ändamål är maktpåliggande. Det anses derföre höra till saken att en sådan communalförsamling sjelf får välja sin Ordförande. Detta bar likväl icke här varit händelsen z Hr Öfver-Ståthållaren har förbehållit sig att få nämna Ordföranden inom hvarje försam lings comitt. Vi äga visst ingen anledning förmoda att detta skett för att få ett större inflytande inom comittderna, hvilket är vunnet genom den naturliga omständigheten att Hr Öfver-Ståthållaren sjelf är Ordiörande för dem alla, ej heller kunne vi förklara orsaken dertill annorlunda än såsom en händelse. Emedlertid fogade lyckan i de fleta församligar, att en eller annan mera utmärkt man fanns som nästan kunde anses sjelfvald Ordföravde. Sådane äro, Hr Justitix Rådet: Themptander, Prof. Berzelius, Under-Ståth. af IVannqvist , Hol-BRättt-Rådet: Landin, Rådm, Björck, m. fl. Så mycket besynnerligare måste det då förefalla oss när vi funno, att Herr Öfver-Ståth. för Storkyrkoförsamlingen, som i den befarade olyckliga händelsen skulle, i anseende till de trånga, tätt sammanbyggda och bebodda gqvarteren, blifva den kinkigaste af alla för comittcen , hade utsett till Ordf. Grossbandla—ren Schwan. Man har berättat oss, att Hr Schwan, korrt efter underrättelsen om den heder som sålunda vederfors honom, i Lör00 Ae dags följt det kloka rådet att afsäga sig Oreförandeskapet; och vi lyckönska honom till denra handling. Sjelfva utnämningen qvarstår i alla fall för Öfver-Ståthållarens räk ning. Skälet hvarfäre vi lika med alla dem bland hufvudstadens invånare hvilkas tankar vi varit i tillfälle att inhemta, klavdra detta val, invebär visserligen ingenting personligt sårande för Hr Schwan, ty det Llocer em dast deri, att han är den yngste ibiand de Comitterade; ett fel, som redan i Kellgiens tid försvann med ären. Vi vilja och icEe bestrida, utt ju He Öfver-Ståthållaren råg sin egen emhbetsutöfvius kunde hemta av ledning att anså detta släl af föga bety den— het; meg bär är ep märkelig. skillvad,. Br