der de Laborde till sin Adjutant, och gefom ett-rescript från Krigs-Ministern äro alla de beslut återkallade, som blifvit vidtagna mot de Artillerioch Genie-Officerare och elever m. fl. som deltagit i Nationalföreningarne. Kamrarnes öfverläggningar hbafva hittils blott angått fullmagters verificerande m. m. och sålunda erbjudtt föga af allmänt interesse. Uppträdet i Pärskamaren den 23 torde dock förtjena att anföras. När sessionssalen öppnades såg man nemligen bakom Öfver-Presidentens stol icke mindre än femtio stycken Österrikiska fanor, hvilka Napoleon efter Macks capitulation vid Ulm skickade till Paris. Dessa fanor, hvilka vid första restaurationen blifvit nedtagne från Senatsrummet der de ända diutils fannmits, återuppsatta under de hundra dagarne och sedermera försvunnit, håde de sista 16 åren varit gömda, jemte Napoleons första skrifvelse rörande dem, af Kamarens Storreferendarie Grefve SEmonville. Han sjelf uppsteg nu i tribunen ock yttrade bland annat: då vi förråddes af! lyckan och nödgades uppoffra massor af tropheer, räddades dessa prydnader och anförtroddes åt Eder StorReferendärie. Dolde i djupet af Edert palats hafva dessa fanor varit föremål för talrika efterforskningar äfven från högre ort. Jag har icke fruktat att genom en ädel osanning undandraga dem alla efterspaningar: I dag är det tid att Edert samlingsrums minnesmärken åter visa sig, likasom alla andra hvilka blifvit våra allmänna platser återgifna. . De äro minnesteckeu af det framfarnas ära oeh en lära för det tillkommande, Och Ni, min Prins (här vände han: sig till Hertigen af Orleans) ni som i första rummet är kallad attdraga svärdet för Frankrikes ära och dess färger, måtte anblicken af dessa fanor städse påminna om det folks ära som lyftat Er Fader på thronen! Hertigen svarade härpå med ett litet tal som väckte det liffigaste bifall. — Hela uppträdet med fanorna ckes emedlertid icke gjort någon serdeles sod verkan bland allmänheten. Den 22 Juli falldes iförsta instancen dom i processen mellan Grefve Pfufenhofen och Crefve Ponthieu (Carl d. 10:de), rörande den: skuld som den sistnäsmde ezer till den för: ra. Grefve Ponthieu dömdes comntumaciter att godigöra Pfaffenhofen en million francs, Den -bekante De Belleynes (Polisprefect un-: der Carl du 10:0e) var ordförande i ratten. — Furstliga Wiendska husot ämnar börja en dylik process imnot äx-Konungen. Följande berättelse från Amiral Roussin till Sjöministern, daterad d. ix Juli är intager i Monitören; Jag har den äran underrätta er att, i följä af edra mig tillsanda föreskrifter, escadren under mitt befäål i dag sperråt inloppet till Tajo öach hefioner sig nu i Lisabons hamn midt emot I RR a ry eds TE Pt