den offentlige konstdomaren att bestämda-
dare än vanligen sker, angifva skälen för
sitt domslut öfver ett konstarbete, det må
då innefatta beröm eller tadel, samt i sed-
nare fallet upplysa genom hvilka medel
något bättre kunde åstadkommas. I sak-
nad häraf, kan kritiken ej göra anspråk på
trovärdigbet, om den ock vittnar om litte-
rära förtjenster.
Heimdall har äfven anställt en jemförelse
emellan konstvärdet af Historie- och Land-
skapsmålning , dervid han till en början
medgilver att den sednare genren är min-
re svår; meh då man målar som Tit. Fahl-
crantz, så upphör skillnaden. Med all akt-
ning för Heimdalls omdöme, tror man lik-
väl att hvarken kännaren eller konstdomaren
delar denna mening, ej cn gång den utom-
ordentliga talang han åberopar till stöd för
sin åsigt; ty hvilken åtskillnad i svårighe-
ter erbjuda icke nämnde konstgrenar så i
poetiskt som praktiskt hänseende. Eller mån-
ne ej framställningen af den lefvande natu-
ren fordrar djupare studium och större själs-
ansträngning än den liflösa, att ej förbigå,
det paysagisten har att tillgå uttryckfulla
modeller, då deremot figuristen alldeles sak-
nar dylika; ty, att bibringa en sann expression
åt legde Academie - modeller lär blifva en
omöjlighet. I det sednare fallet har således
konstnären behof af den lifligaste inbillnings-
kraft; derföre lyckas ock få, ja nästan in-
gen i denna vidtomfattande konstgrens alla
delar. — Medgifvas måste likväl, att land-
skapsmålningen i visst afseende äger lika
högt värde som den historiska, och är ca-
pable att åstadkomma de mäktigaste in-
tryck; detta gåller isynnerhet om belysnin-
gen och mångfalden af färgtoner, anordna-
de till ett harmoniskt helt, med afseende
på årstid och dagstunder m. m, Men man
skall då se naturen som Herr Fahlcrantz
ser den; sådant är emedlertid sällsynt, och
måhända Sekler åtgå innan ett dylikt konst-
närs-öga öppnas.
Th. Xx X. -—
För närvarande skall det vara mycket
uwanklat att träffa anld 4 Virsinsen: får kort