nt td BILA 2 ILE HEL UT VELLINIL LILI TUtlu LR
ramidala formen i anordningen; allraminst
då ämnet innefattar så mycken handling.
Denna föreställning öfvergår till visshet,
vid skärskådandet af de skäl Heimdallanför
för sitt ifrande mot contour-tekning i all-
mänhet, hvilka vitsorda om en altför flyg-
tig bekantskap med ämnet. I öfrigt trodde
man, att den som åtager sig den maktpå-
liggande befattning att leda allmänna opi-
nioren vid bedömmaridet af konstproducter,
hälrve skulle rådfråga de kunskaper som
äro oskiljaktige från detta svåra kall, än
sitt eget tycke. — i
Uti ingressen till sin kritik har Heimdall
visat de egenskaper som fordras af den sanne
konstdomaren , men tillstått sig ej äga dem;
månne ej då det deciderade omdöme som
öfverallt framlyser i nämnde kritik är för
mycket vågadt?
Emedlertid är det en afgjord sanning, att
eu Cöntour-tekning eller esquisse , utförd
under ingifvelsens lyckligaste ögonblick, of-
tast äger mer värde för den verklige konst-
kännaren, än den- mest omsorgsfullt utar-
hetade tafla; man saknar väl i den förra,
ett bländande färgspel; en clair obscur
som fängslar ögat, ett smältande luftperspec-
tiv med flere penselns tillhörigheter, hvilka
onekligen utgöra en del af hufvudvilkoren
för en fulländad tafla; men deremot visar
den lika säkert som målningen konstnärens
mer eller mindre lyckliga val af ämne; den
poetiska anordningen, föremålens gruppering
m. m., och detta merendels med mera frisk-
het i tekniskt hänseende. Konsthistorien för-
varar minnet af de mästare som endast ge-
nom contour-compositioner stadgat sin rykt-
barhet, bland hvilka bär blott må nämnas
La Fage, hvars blixtrande snille och ska-
pande förmåga visa sie i dylika konstalster;
äfven Mazrelier, som Heimdall hedrar med
Epitetet Figurskrifvaren, hår med så myc-
ken kunskap och så snillvik uppfattning af
sitt ämne, sammanskrifvit sådane grupper
af figurer, som taga Heimdalls hela känna-
re-förmåga i anspråk.
Anmärkaren vet allt för väl att kolori-
ten, med dess tillhörande delar, bidrager i
väsendtlig mån till en taåflas värde; men
tror äfven att tekning och composition ut-
göra envhufvudsaklig del, samt är öfver-
tygad, att den verklige konstkännaren ej
tvekar i valet : emellan en tafla som med
medelmåttig kolorit förenar betydelsefullhet
i tänkan, sånning i formen, och föremålens
snillrika anordning; och en äåbnan, hvars
hela värde utgöres af en lycklig pensel.
Det är obestridligt att Colorit: och tekning
m. m, utgöra tillsammans ett fullkomligt
helt, men då fultkomlighet ej blifvit de
dödliges lott, lärer man få åtnöjas med det
som närmavr sig den. I öfrigt tillbör det
——RCrreeveeeevevemnmeweep rr —et—— LA rvpsesomsemeemtrvmeev— T—— TORN RÖ RRENO ENSE EE OO ———A 0 ae
förande, och bifögade 2 R:dr B:co, hvil-
ka den okände Insändaren anmodas låta
-
