vittnen. Såsom bevis på motsatsen åbero-! på ce de sista fem årens erfarenhet i alla tre Gouvernementen. Vidare beklaga de sig deröfver att en lagskipning som så väl motsvarar folkets behof, endast blifvit införd i de tre ofvananförde Gouvernementen, och att den deremot i landets inre delar till en ytterlig grad vårdslösas, hvarigenom en stämpel af en serskild, eröfrad, ofri nation påtryckes folket. Supplikanterne erkänna äfven att en reforin skulle möta det häftigaste motstånd hos deras infödda firstar, emedan dessa begagna domstolarna såsom medel till förtryck och tyranni; men de hoppas att just detta skall förmå Englands lagstiftare att varmare behjerta saken. Vidare yrka de, i de mest energi: ska ordalag, alt dem måtte beviljas lika rätt till erabeten med Enuropdcer, hvarifrån de genom de illskefullaste och smädigaste insinuationer blifvit uteslutne. De försäkra att ingenting är lättare än alt genom en ädel, menniskoälskande, bberal behandling, för alltid fjättra denna oerbörda befolkning vid Englands interessen, och för all så mycket säkrare utbreda en så beskaitad till: gilvenhet, föreslå de sjelfva alt ciler! 12 ärvs tid, skall en fullständig kännedom af Engelska språket vara för hvarje infödd ett vilkor utan hvilket han ej erhåller något embete i Statens tjenst. Denna märk vårdiga böneskrift lärer redan vara Undershusct förelagd.