är ingen så ädel och så hedrande för Re-j geringarna, som Icke-inblandnings-grundsatsen. Olik den gamla läran om den politiska jemvigten, med hvilken den vid första påseendet kan synas närskylid, är den till sin grund helt och hället moralisk; ty om det efter historiens vittnesbörd får antagas att slägtet går framåt i hyfsninpg och upplysning, s så borde nödvändigt en allmän öfverenskommelse, att lemna en nations invertes angelägenheter och tvister åt dess eget afgörande, sluteligen medföra en allmän fred, och sanningen och ljuset skulle snart öfverallt, genom deras inre kraft, segra öfver våldet, fördomarna och missbruken. I detta afseende är ock den så kallade Conferensen, som har för ändamål att i godo bilägga Belgernes tvistigbeter med Konungen af Nederländer na, cen stor och tidehbyvarfvet värdig idde, för hvars olikhet mot de fordna cougresserna Europa har att tacka Juli-revolutlionpen i Frankrike. Men om dessa båda, cunferenserne och icke-inblandnings-grundsatsen skola kunna uppfyila deras sköna bestämmelse, så är det framför allt angeläget alt vara ärlig vid utöfningen, al den sed:nare. Det går då icke an att säga till en nation: I hafven rättighet att välja hvem J viljen till Regent, then väljen J den eller den, så hafven J krig med oss: J kunnen antaga hvad regeringsform som helst, men om J vågen ett välja republiken, för hvars införande Vi öfriga makter med. Guds nåde äro räddere än för eld och svärd, så skola vi nedergöra Er alicsamimans. Så dan har likväl non-interventiont-principen iakttagits emot Belgien. På samma sätt har och Conferensen i stället att låta Konungen af Holland och Belgune afgöra sina tvister sins emellan, lemnat en mangdi vilkor och föreskrifter för den ene och de andre, med hvilka ingendera parten varit belåten. Att Preussen brutit nou-interventionsprincipen, i afseeude på Polen, är väl ävnu icke oficielt säkert, men har dock mycken sannolikhet för si 2, vid jemförandet af de sammanstämrmende berättelser härom, som flere veckor förekommit tidningar och enskilda bref. Hvad blir i sådan händelse af den så mycket prisade och i sig sjelf prisvärda Br undsatsen? Den blir endast en mask, under hvilken monarkerne så mycket lättare konna gynna förtrycket, som de för tidsandans skull icke öppet våga biträda; den blir ett bedrägeri hvilket för r framntid sannolikt icke skall verka fördelaktigt på sinnesstämningen till monarkiens egen förmån, och cn verklig kvänkning af folkrällen, emedan äfven traktaternes helga hvilken non inierv en ationsprinci ipen skulle skydda, derigeno:n åsidosältes. Ömkliga kortsy othet att icke märka, horn nn sa åå men just genom detta handlingssätt sjeil hjelper att framrulia tidens hjul i sin rastlösa fart, under äfveatyr, alt genom et vanmäktigt motstånd I slatlis å 1 LA AN några personer afsiglen med vår resa, säkra för de Bref från de Svenske Läkarne i Warschau!: Ur bref till C. B. från G. EF. Bergh. VWWarschau d. 24 Juni 1831. Efter omvexlingar af besvärligheter och nöjen har jag då uppnått det efterlängtade målet — Warschau, Jag förmodar att du fåt mitt bref från Königsberg deri jag nämde, att jag jemte kamraterne skulle gå med postvagn till Bromberg, men i stället lemnade vi denna i Marienmwerder och fortgingo sedan till fots raka vägen till Polen, och kommo efter två dagars marsch till Kowalewo, en liten stad, i mil från gränsen. Som vi nu voro i de et gamla Polen, trodde vi alt sinvesstämningen här var till Polackarnes fördel, hvarföre vi yppade för samt frågade huru vi skulle kunna ohbemärkta komma öfver gränsen. Men desse rädda Preussare sade att sådant var der på orten rent omöjligt, emedan i Gollop, sjelfva gränsstaden, var en militärstation i och för bevakningen, och till följe deraf gränsen strängt bevakad; deremot rådde man oss att gå till Thorn och erhålla dervarande Gouvernceurs tillstånd att komma öfver. Att underkasta sig sådana ceremonier, då man var så nära Polen, ansågo vi alldeles olämpligt, isynnerhet som våra pass ej voro ställda på Thorn; utan beslöto vi, att åtminstone först göra ett försök att utan vederbörandes hörande komma dit vi ville. Till den änden gingo vi mot Gollop, nalkades staden i skymi vingen så nära vi vågade för att icke bli obser verade, recognoscer ade lokalen och funno till vår glädje en skog ett stycke på sidan om staden. Nu var planen snart uppgjord; vi togo al vägen, gingo genom sädesfält och uppnådde slutligen skogen, som ligger nära floden Dieiyrenza, hvilken här utgör gränsen. Här dolde vi oss till kl. 11, då vi på en lösryckt spångplanka började faslsurra våra ränslar, men under det vi voro som häst sysselsatta dermed, kom en patrull ut tför floden, och hade vi blifvit ripne pål bar gerning om ej mörkret och isynnerhet den höga jordvatlen kade undana5tt oss för Preussarne, som på mindre tio steg gingo förbi oss, När vi trodde oss bestar, skyndade vi att ka-!: sta oss i floden, och precis kl. 12 om natten till den G:te Juni uppnådde visimmande den eftersträfvade Polska jorden. Hungrig 32, våta, utmattade och frusna, marscherade vi till Dovezin, som endast ge nom brygga döiver Piewenza ör Skåne rån Gollop, och här tänkte vi iecrecra oss, men kunde endast få en s sup och ec it sla dricka till förtäring och en trädbänk till natik 2 2 AA Sn tad g cc SS en äocer Uti Cin morgonen inställda vi oss för Bo romästa. en, som jemle några andra Pol ickar med mycken vär skap och en Deiifrån reste vi ( y nu heRR upplog oss god frukost. td man oss fri skjuts ända till Wuarseh t HH Lipao, der vi emotlogos på itu märkt sitt. Gouverneuren glvrt de för oss kalas, . pf 1 .. . dög fasa md offers AVR RR z för framgån: detta intog 1 gifvenhetsbet gäta dessa st jag lär uttrö het; jag vi fortfara. De till Warscha oss hos ved: fingo vi vår chir: urger vi mil från sta sund park, a Aflöningen ä (en polsk g gui således ej så består oss dt med tillbehi Men sådana misariatet, att få vå ve nästan olldri våra pass oc härifrån, ble na vid att märkte att resa, bekom dock hade v Vår tjenstgö! 6 läkare, sot Vår öfverläök gan, simre ä att sålfrå äga. Sverige unde ligt afscends Hvad jag Preussens net nu att Frans gränsen och med Preussa kaaski intog honom Orlot armtens tills Preussiska tic — Hurn låte i går af en I gar. Min kä förhållandet ste vi som fö dernejorde en Mitt lef rörn. sköta oe — —— — na -— Ur I — va— Polonoiserr märkt sköna synnerhet sa. i vesten. De och iynnet Hi komst hade j dens blicka Fille sig l