är ingen så ädel och så hedrande för Re-j
geringarna, som Icke-inblandnings-grund-
satsen. Olik den gamla läran om den po-
litiska jemvigten, med hvilken den vid första
påseendet kan synas närskylid, är den till
sin grund helt och hället moralisk; ty om
det efter historiens vittnesbörd får antagas
att slägtet går framåt i hyfsninpg och upp-
lysning, s så borde nödvändigt en allmän öfver-
enskommelse, att lemna en nations invertes
angelägenheter och tvister åt dess eget afgö-
rande, sluteligen medföra en allmän fred,
och sanningen och ljuset skulle snart öf-
verallt, genom deras inre kraft, segra öf-
ver våldet, fördomarna och missbruken.
I detta afseende är ock den så kallade Con-
ferensen, som har för ändamål att i godo
bilägga Belgernes tvistigbeter med Konun-
gen af Nederländer na, cen stor och tide-
hbyvarfvet värdig idde, för hvars olikhet mot
de fordna cougresserna Europa har att tac-
ka Juli-revolutlionpen i Frankrike. Men
om dessa båda, cunferenserne och icke-in-
blandnings-grundsatsen skola kunna upp-
fyila deras sköna bestämmelse, så är det
framför allt angeläget alt vara ärlig vid ut-
öfningen, al den sed:nare. Det går då icke
an att säga till en nation: I hafven rät-
tighet att välja hvem J viljen till Regent,
then väljen J den eller den, så hafven
J krig med oss: J kunnen antaga hvad
regeringsform som helst, men om J vågen
ett välja republiken, för hvars införande
Vi öfriga makter med. Guds nåde äro räd-
dere än för eld och svärd, så skola vi ne-
dergöra Er alicsamimans. Så dan har likväl
non-interventiont-principen iakttagits emot
Belgien. På samma sätt har och Conferen-
sen i stället att låta Konungen af Holland
och Belgune afgöra sina tvister sins emel-
lan, lemnat en mangdi vilkor och föreskrif-
ter för den ene och de andre, med hvilka
ingendera parten varit belåten.
Att Preussen brutit nou-interventions-
principen, i afseeude på Polen, är väl äv-
nu icke oficielt säkert, men har dock myc-
ken sannolikhet för si 2, vid jemförandet af
de sammanstämrmende berättelser härom,
som flere veckor förekommit tidningar och
enskilda bref. Hvad blir i sådan händelse
af den så mycket prisade och i sig sjelf
prisvärda Br undsatsen? Den blir endast en
mask, under hvilken monarkerne så myc-
ket lättare konna gynna förtrycket, som de
för tidsandans skull icke öppet våga biträda;
den blir ett bedrägeri hvilket för r framn-
tid sannolikt icke skall verka fördelaktigt
på sinnesstämningen till monarkiens egen
förmån, och cn verklig kvänkning af folk-
rällen, emedan äfven traktaternes helga
hvilken non - inierv en ationsprinci ipen skulle
skydda, derigeno:n åsidosältes.
Ömkliga kortsy othet att icke märka, horn
nn
sa åå
men just genom detta handlingssätt sjeil
hjelper att framrulia tidens hjul i sin rast-
lösa fart, under äfveatyr, alt genom et
vanmäktigt motstånd
I
slatlis
å
1
LA AN
några personer afsiglen med vår resa,
säkra för de
Bref från de Svenske Läkarne i Warschau!:
Ur bref till C. B. från G. EF. Bergh.
VWWarschau d. 24 Juni 1831.
Efter omvexlingar af besvärligheter och
nöjen har jag då uppnått det efterlängtade
målet — Warschau, Jag förmodar att du
fåt mitt bref från Königsberg deri jag
nämde, att jag jemte kamraterne skulle gå
med postvagn till Bromberg, men i stället
lemnade vi denna i Marienmwerder och fort-
gingo sedan till fots raka vägen till Polen,
och kommo efter två dagars marsch till
Kowalewo, en liten stad, i mil från grän-
sen. Som vi nu voro i de et gamla Polen,
trodde vi alt sinvesstämningen här var till
Polackarnes fördel, hvarföre vi yppade för
samt
frågade huru vi skulle kunna ohbemärkta
komma öfver gränsen. Men desse rädda
Preussare sade att sådant var der på orten
rent omöjligt, emedan i Gollop, sjelfva gräns-
staden, var en militärstation i och för be-
vakningen, och till följe deraf gränsen strängt
bevakad; deremot rådde man oss att gå till
Thorn och erhålla dervarande Gouvernceurs
tillstånd att komma öfver. Att underka-
sta sig sådana ceremonier, då man var så
nära Polen, ansågo vi alldeles olämpligt,
isynnerhet som våra pass ej voro ställda på
Thorn; utan beslöto vi, att åtminstone först
göra ett försök att utan vederbörandes hö-
rande komma dit vi ville. Till den änden
gingo vi mot Gollop, nalkades staden i skym- i
vingen så nära vi vågade för att icke bli
obser verade, recognoscer ade lokalen och fun-
no till vår glädje en skog ett stycke på si-
dan om staden. Nu var planen snart upp-
gjord; vi togo al vägen, gingo genom sädes-
fält och uppnådde slutligen skogen, som
ligger nära floden Dieiyrenza, hvilken här
utgör gränsen. Här dolde vi oss till kl. 11,
då vi på en lösryckt spångplanka började
faslsurra våra ränslar, men under det vi
voro som häst sysselsatta dermed, kom en
patrull ut tför floden, och hade vi blifvit
ripne pål bar gerning om ej mörkret och
isynnerhet den höga jordvatlen kade undan-
a5tt oss för Preussarne, som på mindre
tio steg gingo förbi oss, När vi trodde oss
bestar, skyndade vi att ka-!:
sta oss i floden, och precis kl. 12 om nat-
ten till den G:te Juni uppnådde visimman-
de den eftersträfvade Polska jorden. Hung-
rig 32, våta, utmattade och frusna, marsche-
rade vi till Dovezin, som endast ge nom
brygga döiver Piewenza ör Skåne rån Gol-
lop, och här tänkte vi iecrecra oss, men
kunde endast få en s sup och ec it sla dricka
till förtäring och en trädbänk till natik
2 2
AA Sn
tad
g
cc
SS
en
äocer
Uti
Cin morgonen inställda vi oss för Bo romä-
sta. en, som jemle några andra Pol ickar
med mycken vär skap och en
Deiifrån reste vi ( y nu he-
RR
upplog oss
god frukost.
td man oss fri skjuts ända till Wuarseh
t HH Lipao, der vi emotlogos på itu märkt
sitt. Gouverneuren glvrt de för oss kalas,
. pf 1 .- . .
dög fasa md offers AVR RR
z
för framgån:
detta intog 1
gifvenhetsbet
gäta dessa st
jag lär uttrö
het; jag vi
fortfara. De
till Warscha
oss hos ved:
fingo vi vår
chir: urger vi
mil från sta
sund park, a
Aflöningen ä
(en polsk g gui
således ej så
består oss dt
med tillbehi
Men sådana
misariatet,
att få vå ve
nästan olldri
våra pass oc
härifrån, ble
na vid att
märkte att
resa, bekom
dock hade v
Vår tjenstgö!
6 läkare, sot
Vår öfverläök
gan, simre ä
att sålfrå äga.
Sverige unde
ligt afscends
Hvad jag
Preussens net
nu att Frans
gränsen och
med Preussa
kaaski intog
honom Orlot
armtens tills
Preussiska tic
— Hurn låte
i går af en I
gar. Min kä
förhållandet
ste vi som
fö dernejorde en
Mitt lef
rörn. sköta
oe —
——
— -
na -—
Ur I
— va—
Polonoiserr
märkt sköna
synnerhet sa.
i vesten. De
och iynnet Hi
komst hade j
dens
blicka
Fille sig
l