TT TT RAR RS T
dasändt).
Till Redaktören af Aftonbladet.
(Forts. från N:o 163).
Huruvida kronan vunne mera dervuti, att
lenina mig en penningebelöning, i fall jag
som sagdt är, förtjent någon sådan, åtmin-
stone tili samma belopp: som det Öfver-
direktören Schwartz erhållit för sina kol-
ugnar, hvilkas hufvudsakliga nytta är, alt
för bruken bespara skog, NB endast på de
få ställen transportkostnaden af kolveden
icke uppäter besparingen, och hvilken nytta
de: trampfartyg jig vill åstadkomma, icke
blott för bruken utan äfven för städerna,
till ännu högre belopp visserligen en gång
kunna befrämja, utom allt annat gagn af
min enkla iorättving, eller att gifva mig
den gawla galeren, icke till en osäker ex-
perimentering på kronans bekostnad, u-
tan till en säker verkställighet i stort på
min bekostnad, af hvad jag både i smått
och i större skala, med uppoffring af tid
och penningar till vida högre belopp än
värdet af galeren, i många år experimen-
terat; torde vara svårt att för någon kun-
na Inse.
Att gifva mig ingendera delen, men lik-
väl begagna sig al min inrättning för intet,
under min privilegi-tid, och låta mig, som
trott på helgden af mitt köpta patent, och
derföre vågat allt hvad jag kunnat , kom-
ma i samma belägenhet som Lampuppfin-
varen i Paris, detta öde tyckes man un-
na mig, då man genom en oupphörlig miss-
ledning af allmänna opinion och en onödig
kurtis för densamma, vill hänskjuta saken
till en aflägsen framtid.
Att bevärdiga sådane Stockholmsboars o-
pinion, hvilka pretendera en lika stor ha-
stighet genom kraften af några få man, som
genom kraften af en 20 a 30 hästars ång-
maschin, och sådana. korttänkta passagera-
res, på ångfartygen, åtlöje, hvilka strukit
förbi Gefion, samt andre spefoglars, be-
lackares? och strandgrinares sanningslösa
berättelser med någon uppmärksambet, är
så mycket mer orätt, som passagerarne på
Gefion många gånger haft tillfälle till stör-
re åtlöje åt ängfartygen, då desse jättar,
sprutat eld och sot på sina passagerare, el-
ler stått i ljusan låga, förmodeligen för att
misssommarstiden gifva fyrverkeri, eller att
på en kulen höstdag värma passagerarne,
eftersom allt bör örklaras Ull fördel för de
Admirable jättarne, eller då de, genom för
mycken ansträngning brutit sig i lederna,
eller afför mycken Geist spruckit, och sedan
legat der och pustat, så att det hörts lång
väg, eller då de sött på grund eller stött
på hvarandra, så näsorna blifvit bräckte och
Jättarne måst föras till Lazarettet; — då
Gelion, som aldrig varit så der oartig, i
sin tur strukit förbi dem, utan att någon
afidess passagerare, jag hör eoöra dem den