Christianstad. För icke länge sedan höll en Kyrkoherde, hvars församling är belägen långt från stad och hamn, auktion å sin tionderåg, som, i anseende till den kuappa tillgången i orten och svårigheten att annorstädes erhålla sådan spannemål, uppgick till 25 Rdr R:gs tunnan. Sedan auktionen en stund fortgått, tillkännagaf Kyrkoherden, att ban nu visste huru mycket köparne ville gifva för rågen, och att han ansåg sig höra gifva tillkänna hvad han fordrade för densamma. Han förklarade då, att alla deaf församlingens invånare, hvilka gjort inrop, erhöllo rågen efter 18 R:dr Rgs. tunnan, alt öfvige af församlingen fingo den till lika ris, och att först, då deras behof hiifvit tillfretsställdt, det återstående qvantum uppläts till den högstbjudande. Vi anföra denoa händelse icke derföre, som skulle der nigöra ett särskildt undantag; tverlom äro vi förvissade, att mången så val Prest som Lekman genom lika ädelt förfarande gjort sig förtjent af sin orts invävares tacksamhet, men det synes, som en och annan Stockholms tilning endast sträfvade att uppsöka allt hvad som möjl gen kan innefatta materialier att göra taflan mörk, och vi hoppas, att ofvanbeskrifna förhållande skall bidraga till en ljusare dager deröfvers. Ur Ytånska Posten.)