För Ordens-band man ej fick se Hos honom minsta tycke, Ett Band med hänglås, en collier — Se der hans enda smycke! Fast Pompe högt i smöret var, Modest han satte hatten, Och aldrig agg till någon bar, Med undantag af katten. Var Pompe Grefve? frågas kan — Baron? nej intetdera. Fast bara simpel Adelsman, Hölls han dock högt i ära. Fast under sängen hvarje qväll Monarken honom körde; Dock med :suppliker eller gnäll Han nattron aldirg störde. I styrelsen man aldrig fann En skymt af Pompes tassar; Ty politiken, tänkte han, Ej för en knähund passar. Fast Pompe sjelf var blott ett djur, Dock aldrig — enligt sägen — Han hjelpte andra kreatur Fram på befordringsvägen. Ack, om hvar favorit på två Så ädelt mönster följde! Ej talrika Tiarer då Så långa öron höljde. Nu Pompe, långt på fjerran strand, Ej mer ur hvilan, vaknar. Men till din blygsel Svea land En ärestod han saknar! O, att du snart, med tacksamt nit, Dess första grundsten lade! Han var den bästa Favorit Som någonsin du hade! En skrifvelse från Frankfurt af den 18 Md FR osa oo am 71 of OO AN. vr