inleda andra t myteri, Wade väl Krigsfi-
skals-Embetet hemtat anledning att upplaga
en dylik beskyllning; men, hvarken Öfver-
ste Bergenståhle eller någon annan försökt
att leda densamma i bevis. Tvertom hade
Ölversten sedermera, i en skriftlig förkla-
ring förmält att Hoffstedt varit en af de
mäst pålitllige karlarne inom Compasgniet,
JT och äfven muntligen inför Kvigs-Hof-Rät-
ten erinrat derom, att IHoffstedt aldrig blif-
vit straffad, eller med ett enda hårdt ord
af Herr Öfvyersten tilltalad, äfvensom: Se-
cond-Chefen vid Regementet vitsordat, att
Hoffstedt, under sin tjenstetid, aldrig blifvit
extrajndicialiter straffad eller vid Domstol
lagförd eller dömd för andra förseelser än
dem, som nu voro föremål för Krigs-Hof-
Rättens pröfning. Vid öfvervägande häraf
ansåg Krigs-Hof- Häls Rådet anledning sak-
nas, att, emot 17 C Jap. 33 f Rättegångs-Bal-
ken, fästa afseende på berörde tillmäle, så
vidt detsamma angick Hoffstedt.,
Sedan Hoffstedt blifvit genom Krigs-Hof-
Rättens nyss förmäldte utslag, angående
Fanjunkaren Roos, frikänd från ansvar för
det skrifsätt han nyttjat emot Roos, åter-
stod det för Krigs-Hof-Rälten att yttra sig
om Öfverste Bergenstråhles, genom Kongl.
Maj:ts Nådiga Utslag den 23 Maj 1325, till
Krigs-Hof-Rältens upptagande återförviste
påstående om straff å Hoffstedt för dennes
skrifsätt emot Öfversten; men, emedan den
af Öfversten utmärkte skrift ej fanns af
tloffstedt undertecknad, ej eller författarens
äamn derå utsatt, så ansåg Krigs-Hof-Rätts-
Rådet något ansvar derföre ej kunna ådö-
mas Hoffstedt. I förmågo af 7 Cap. 14 5
Rättegångs-Balken, borde dock Hoffstedt
böta Tjugo daler Silfvermynt med 6 Rdr
32 sk. Banco, för det att han, efter evhål-
let afsked, och sedan hans subordinations-
förhållande till Öfverste Bergenstråhle upp-
hört, missfirmat honom i de afgifne slut-
påståenderne.
Deremot förekommer att Hoffstedt, en-
ligt hvad han sjelf erkännt och vittnen in-
tygat under exereis å Ladugårdsgärdet den
12 Juni 1825, medan truppen stått med
på hanan gevär, 1illåtit sig att framtaga
och dricka ur en, med Befälets tillstånd,
medbhafd flaska med bränvin. (Se ofvan-
Ehuru ingen anledning företedde sig att
Hoffstedts försök att dricka ur flask an till-
kommit af uppsåt att begå cordning, och
det ej eller var å andra sidan motsagdt,
alt han genast bedt om förlåtelse; Jik väl
och soa Hoffstedt ej mindre felat under
exercisen, än och eflersatt gilne ordres, då
ban i stället för att straxt gå i arrvest, utan
Befälets vetskap och goda minne, begifvit
sig till den Kongl. borgen, men desse för-
seelser icke voro af svårare beskaffenhet, än
ait desamma, på sätt Krigs-Rätten yltrat,
kunde extrajudicielt wmgällass pröfvade Ur
Krigs-Hof-Rätts-Rådet sköligt, att, med gil-
landa af Kvisca Rättens rislar förklara det
stringstillfället, sedan han framför fronten
framställt Gardisten Hoffstedt, utan någon
gifven anledning, med smädeord föroläm-
pat denne sin underhafvande, och detta för-
farande, kunde icke ursäktas derföre, att
talet blifvit stäldt till en soldat, enär Lag-
stiftaren sjelf kallat bruket att sålunda be-
möta underhafvande, vanhederligt. Det
måste tvärtom anses, ännu straffbarare, då
det skett på ett sätt, som blottställde Hoff-
stedt för hat och illvilja af sina kamrater,
och varit föranledt derigenom att han be-
gagnat soldatens i; författningarne förunna-
de rättighet, att, efter skedd uppmaning.
framställa en loflig begäran. hvars laglighet
eller olaglighet det ej. tilkom Öfverste Ber-
genstråhle att pröfva, ännu mindre att fö-
revita Hoffstedt. Genom hvilken framfart
Öfversten sjelf hade gifvit ett elakt föredö-
me, och motverkat den. vördnad för för
mannen, hvarpå en sann: militärisk anda
byilar. Det låg derjemte Öfversten till last,
at? han, jemlikt dess egen till Krigs-Rät-
tens protokoll för den 12 Juli 1823 afgif-
ne förklaring, befallt, i anledning af Hof-
stedts skrift, till General-Mönsterherren ,: det
Hoffstedt skulle arresteras, hvilken frivilliga
bekännelse vunnit styrka af så väl Capitain
af Nordins, som vittuet Edvalls berättelser.
Genom denna på eget bevåg vidtagne åt-
gärd, hvarföre ansvaret ej kunde träffa Öfa
versten , enär Secund-Chefen densamma
godkännt, hade Öfversten icke destomindre
i så måtto felat, som han öfverträdt grän-
sorna af den militara lydnaden, som Svill-
korligen fordrar ej mindre att högste befäl-
hafvaren på stället ensam bjuder och befal-
ler, utan att underhafvände gå honom i
förväg, än ock att, sedan behörig embels-
myndighet upptagit ett mål till handlägg-
ning, ingen annan inblandar sig i sakens
lagliga gång; och, på dessa åberopade g grun-
der fann Ir Krigs-Hof-Rätts-Rådet , det
Öfversten Bergenstråhle, genom dess förrbe-
rörde handlingsätt gjort sig saker till au-
svär,
Dertill kom, att Öfversten, sedan han hos
Krigs-Rätten yrkat, att Hoffstedt skulle
förklaras förlustig förbehållet vid recapitu-
lationen , eller en Torifar ande permission, så vi-
da ej opåräknade omständigheter det. för-
hjödo, och Krigs-Rätten genom laga kraft-
vunnet utslag al den 29 Maj 1823, förkla-
rat, alt detta påstående ej kunde i målets
då varande skick till pröfoing upptagas;
detta oaktadt af eget bevåg indragit Hoff-
sedt i tjenstgösing, under ena tid då denne
varit, enligt kontrakt, berättigad att till-
godonjuta permission. Denna åtgård, hvar-
om Öfversten varit i egenskap af mot- -COl-
trahent, obehörig att sjelf förordna, kunde
ej ursäktas hvarken deraf, att Hoffstedt
skulle hafva fört obehörig klagan, eller
framkommit med osannfärdig uppgift om
sitt hälsotillstånd, cnär det icke tillkom Öf-
versten att till pröfning upptaga, ännu min-
dre att. utöfver lag. bestraffa en sådan föve: