DEN KÄNSLOFULLE SANSCULOTTEN, FomMmienef Rikets större småstäder har nu under sommaren en händelse tilldragit sig, som man med skäl kan kalla både ynklig och löjlig. En vacker dag kl. half 6 på morgonen, kommer en ung man i djupaste negiige , utspringande urett hus, och skyndar med ilande steg till den icke långt derifrån belägna bamnbryggan. Under vägen vrider han sina händer och ropar: fräls Lenne! För Guds skull fräls min Marie! Några personer, både qvinnor och män, mölla honom; de förra vända sig bort, men en al de sednare fattar sitt beslul 02 oh haetar efter honom. J det ögonblick då den ursionvige var nära att störta sig I vattnet, hinner bonom den andre, och hejdar honom med säker arm från det äfventyrliga språnget. På tillfrågan om orsaken till sitt förehafvande, guugsar han sig i ögonen, och frågar i sin ordning hura han kommit dit; sedan han kastat en blick på sin lätta beklädnad, skyngar han med stormsteg hem, utan att afvukta något svar, Sedermera upplystes rätta förbållandet. Den unge manven var tjensteman i Stockholm, och bade nader sominaren kommit på besök hos sina fö äldrar: Om natten bade han drömt om en ung flicka i hufvudstaden den han mycket värderade, och föreställt sig att bon fallit I sjön, och då ban hade ondt af att gå i sömnen, skyvdade han genast till henves räddniog. Att han blef något Hat vid uppvakuandet torde hvar och en lätt föreställa sig. Lycklig emedlertid den, sonr så blifver älskad!