Jbland brister i värt samhällsskick, hvilka
vi bkväl bekänne att vi spelive icke veta
hura de skola afbjelpas annat än genom
Regeriugens egen goda vilja och kärlek vill
det välta, är den, att grundlagens föreskril-
ter så lält kunna bringgås genom HYA Ser-
slulda eller undantagsföreskrvifter, hvilka Re-
geringen utfärdar i savdanarbang med andra
allmänna förfogningar i mål hvarali den
emsam äger beslutande tätt, Sådana före-
skrifter, för ögonblicket tillkomna, måhända
stundom — i vilja antaga åct — fullkomn-
ligt menlöst — utvidgas sedan småningom
och undanrycka natioven en del af de ga-
rantier hvilka den sökt uppställa till sam-
hällets säkerhet. Sådana exempel hafva vi
endast under det sedvaste tiotalet 1äknadt,
icke så få. År 1820 tf. ex, emsanerade en
förlaltning att alla sådana Fandlivsar i
Krigs-Collezium, hvilkas kungörande kunde
anses medföra våda för Rikets säkerhet,
skulle vara undantagne från det allmänna
stadgandet om offentlighet för alla allmänna
verks Handlingar. Det var väl svårt att
begripa, hvad slugs Handlingar Krigs Col-
icgivm kan äga, hviikas kungörande kunde
anses medlöra våda för Rikets säkerhet; ; ty om
d rmid hull: menashekädnadseller ammuni-
tionsförrådernes tillstånd , så är detta, thy
förutan tillsöca ligen kändt, såväl genom Riks-