Jbland brister i värt samhällsskick, hvilka vi bkväl bekänne att vi spelive icke veta hura de skola afbjelpas annat än genom Regeriugens egen goda vilja och kärlek vill det välta, är den, att grundlagens föreskrilter så lält kunna bringgås genom HYA Serslulda eller undantagsföreskrvifter, hvilka Regeringen utfärdar i savdanarbang med andra allmänna förfogningar i mål hvarali den emsam äger beslutande tätt, Sådana föreskrifter, för ögonblicket tillkomna, måhända stundom — i vilja antaga åct — fullkomnligt menlöst — utvidgas sedan småningom och undanrycka natioven en del af de garantier hvilka den sökt uppställa till samhällets säkerhet. Sådana exempel hafva vi endast under det sedvaste tiotalet 1äknadt, icke så få. År 1820 tf. ex, emsanerade en förlaltning att alla sådana Fandlivsar i Krigs-Collezium, hvilkas kungörande kunde anses medföra våda för Rikets säkerhet, skulle vara undantagne från det allmänna stadgandet om offentlighet för alla allmänna verks Handlingar. Det var väl svårt att begripa, hvad slugs Handlingar Krigs Colicgivm kan äga, hviikas kungörande kunde anses medlöra våda för Rikets säkerhet; ; ty om d rmid hull: menashekädnadseller ammunitionsförrådernes tillstånd , så är detta, thy förutan tillsöca ligen kändt, såväl genom Riks