träde al hogsta aklagaremakten mom Samhället, då den förmenta enskildåt föroläm— pade bordt och kunnat försvara sig personligen eller genom vanlig fullmäktig. Hvad sjelfva den åklagade åtgärden beträffar, så synes mig lagens föreskrift i afseende på den, vara af en obestridlig och bestämd tydlighet. Tryckfrihetslagens 20 Å:s 4 moment förbjuder tryckning af enskildta bref, hvilka ej höra till något rätte— gångsmål, för alla andra, än den de angå och den som rår om dem, och ntan dessas tillsånd. Utan djupt hbegrundande, och utan något tungt bemödande att uppsöka skäl, torde, som jag förmodar, den mest hopklämda fattningsförmåga benäget finna, att de nu ifrågavarande brefven verkeligen i ej obetydlig mån angå mig, och att, då jag fatt dem, så måtte de väl också tillhöra miss, lika som allt annat man får af. den som har rättighet att gifva. Något annat juridiskt försvar för den åtalade åtgärden, än det redan anförda. borde väl näppeligen för seende och oväldiga ögon, och hvilkas synförmåga ej är generad af någon yttre och tvingande ledning, vara af nöden: hvarest deremot någon föreskvift huru man bör se är verkande, hvilket icke här äger rum eller ens kan förmodas, såäro alla, och äfven de obestridligaste skäl alldeles ändaumålslösa, J afseende åter på den moraliska grannlagenhetens fordringar när fråga är om enskildta brefs kungörande, så skulle jag vilja foreställa mig, att det så ofta i historisk märk värdighet och i litterär liberalitet segerrikt med andra nationer täflande urgamla och ärorika Sverige ej nu i sitt nya constitutionella statsskick skulle vilja sänka sig under dem. När jag ser hela tomer af enskild brefvexling emellan Konungar, statse män, snillen och andra utmärkta personer i Frankrike, tEngland, Tyskland c. utgifna från trycket och i hvars mans hand; när jag ne i Bouriennes förträffliga Memoirer ser bref af ännu Jefvande statsmän, med bvilka i vist och värde den minst bejdade -modesti af någon det nyaste Svenska Tidehvarfvets Statsmän torde finna betänkligt att jemnuföra sig; när jag finner tecknade under dessa sistnämnda bref namnen Bernadotte, Valeyrand; Marmont m. fl. så försvinner bos mig farhbogan för följderna af någon förment åverkan å vissa Svenska brefa hemlighetsfulla och.skyddande helighet. Bå jag nu till åtlydnad af den mig meddelade stämniogens bokstafhiga föreskrift per sonligen inställt mig inför den Vällofls Kåwnere-Uätten; då jag härmedelst förklarat mig öfver åklagarens anmärkningar, och då jag hvarken har eller troligen får något att vidare anföra till mitt försvar; så får jag hemmstälta till den Vällofl. Rätten, om ick s något mitt längre vistande i hufvudstades är öfverflödigt; om jag icke genom Fullmältigr ban fåöflaisnasn hua gd 2 hos oh