träde al hogsta aklagaremakten mom Sam-
hället, då den förmenta enskildåt föroläm—
pade bordt och kunnat försvara sig person-
ligen eller genom vanlig fullmäktig.
Hvad sjelfva den åklagade åtgärden be-
träffar, så synes mig lagens föreskrift i af-
seende på den, vara af en obestridlig och
bestämd tydlighet. - Tryckfrihetslagens 20
Å:s 4 moment förbjuder tryckning af en-
skildta bref, hvilka ej höra till något rätte—
gångsmål, för alla andra, än den de angå
och den som rår om dem, och ntan dessas
tillsånd. Utan djupt hbegrundande, och
utan något tungt bemödande att uppsöka
skäl, torde, som jag förmodar, den mest
hopklämda fattningsförmåga benäget finna,
att de nu ifrågavarande brefven verkeligen
i ej obetydlig mån angå mig, och att, då
jag fatt dem, så måtte de väl också tillhöra
miss, lika som allt annat man får af. den
som har rättighet att gifva. Något annat
juridiskt försvar för den åtalade åtgärden,
än det redan anförda. borde väl näppeli-
gen för seende och oväldiga ögon, och hvil-
kas synförmåga ej är generad af någon yttre
och tvingande ledning, vara af nöden: hva-
rest deremot någon föreskvift huru man bör
se är verkande, hvilket icke här äger rum
eller ens kan förmodas, såäro alla, och äf-
ven de obestridligaste skäl alldeles ändau-
målslösa,
J afseende åter på den moraliska grann-
lagenhetens fordringar när fråga är om en-
skildta brefs kungörande, så skulle jag vilja
foreställa mig, att det så ofta i historisk
märk värdighet och i litterär liberalitet se-
gerrikt med andra nationer täflande urgamla
och ärorika Sverige ej nu i sitt nya consti-
tutionella statsskick skulle vilja sänka sig
under dem. När jag ser hela tomer af en-
skild brefvexling emellan Konungar, statse
män, snillen och andra utmärkta personer
i Frankrike, tEngland, Tyskland c. utgifna
från trycket och i hvars mans hand; när
jag ne i Bouriennes förträffliga Memoirer
ser bref af ännu Jefvande statsmän, med
bvilka i vist och värde den minst bejdade
-modesti af någon det nyaste Svenska Tide-
hvarfvets Statsmän torde finna betänkligt
att jemnuföra sig; när jag finner tecknade
under dessa sistnämnda bref namnen Berna-
dotte, Valeyrand; Marmont m. fl. så för-
svinner bos mig farhbogan för följderna af
någon förment åverkan å vissa Svenska brefa
hemlighetsfulla och.skyddande helighet.
Bå jag nu till åtlydnad af den mig med-
delade stämniogens bokstafhiga föreskrift per
sonligen inställt mig inför den Vällofls Kåw-
nere-Uätten; då jag härmedelst förklarat
mig öfver åklagarens anmärkningar, och då
jag hvarken har eller troligen får något att
vidare anföra till mitt försvar; så får jag
hemmstälta till den Vällofl. Rätten, om ick s
något mitt längre vistande i hufvudstades
är öfverflödigt; om jag icke genom Full-
mältigr ban fåöflaisnasn hua gd 2 hos oh