ma med en konstlad trygghet och varaktighet, tidigt gilvit vika för en likasom nyfödd ljusare tidsanda, för en förädlad, från all slafviskhet rengjord allmän opinion o tyckte jag mig finna af de till 100-tal så kaliade hemliga handlingar, hvilka af den i så många alscenden förtjente utgifvaren af den historiska Taflan öfver ff. d. Konung Gustaf Adolph IV:s sista regeringsär, redan 1810 och således ganska tidigt, b fogade nömnde historiska erbete, utan att vid sjelfva handlingarne eller i företalen nämnes något t; Istånd att dem kungöra. Jag trodde mig här se den ljusnande constitutionella tids-andans verkningar, och kunde ej föreställa mig annat, än att denna anda, ylterligare under tvenne tio-tal af år, skulle af en liberal, kraftfull, till all tänkbar grad upplyst, tidehvarfvet värdig, sannt Svensk , coustitutionell Regering; af mästerligt och med djup menniskokännedom valda eller ståndaktigt bibehållva höga Embetsmän, framskjutas till en ytterlig och snart sagdt gränslös fullkomlighet. Jag föreställer mig ännu och med liflig medhborgelig glädje, oaktadt denna närvarande något oförmodade rältegång, att förhållandet är detta samma. För att ännu ytterligare blifva försäkrad, att jag 1 dessa mina begrepp cj misstagit mig, införde jag i en af. det historiska arbetets delar, på prof, en så kallad depåeche från Engelska Stats-Ministern Canning; och då utgilvandet af denna bandling, som ostridigt var diplomatisk, af Sveriges väl valda, vaksamma, nitiska, framför allt snillrika och skarpsynta åklagare i tryckfrihets-mål, under flera månaders tid ej åtalades, befästades jag i i min öfvertygelse, och hvilken ännu ej hos mig är rubbad, att Regeringsandan och Tids-andan gemensamt med kraltfulla steg gäålt framom laghudet, Jag hoppas och anhäller att den Vällofl. Kämners-Hätten, af vanlig och ädel benägenhet, tillåter dessa mina, ej juridiskt , men som jag hoppas, moraliskt och i någon mån arskuldande skäl intagas i Dess protocoll, hvarigenom de äfven kunna komma till vår upplysta ellmänhets kännedom, Det är denna Domstol g illande eller. klander, bvil5! ka jag värderar i lika hög grad, som jag djupt i känsla och tankar föraktar klander och ilska från köpta eller säljbarå, af löften lifvade, af utvändigt höga och lysande eiler låga och skumms, af Ktuerära eller politiska, efter ineiler utländska medel bungrande eller redan af dem mättade litterära, politiska, juridiska med allt skäl så kallade hyr-lakejer. Hvad åter angår anklagelsen för enskildta brefs kungörende, så bestrider jag till alla delar och uttryekligen devsammas behörighet och gällande kraft, Här anser jig mig ostridigt och solilart hafva lagens stadgande på min sida. I EE 1 RA