Vi kunna mera no
gssrant albandia det
tidiga bruket af handskar hos de nörra än
hos de södra nationerna. Enoligt de äldsta
urkunder nyttjädes handskar af Romarne,
ehuru Filosoferne voro stridiga derom, Mu-
sonius, en Filosof, hvilken lefde i slutet
af Christendomens första århundrade, an-
märker bland annat som förorsakat tidens
förderf:
Det är skamligt att personer med. full-
komligt god helsa, begagna på sina händer
och fötter mjuka och ludna betäckningar.
Detta hans yttrande bevisar at bruket af
handskar redan då var allmönt. Plinius den
yngre underrättar oss, uti berättelsen om
dess farbrors resa till Vesuvius, att en Se-
cereterare beledsagade hovom, för att alltid
kunna uppteckna det märkvärdiga som före-
kom, och att han hade bandskar på hän-
derna, för att icke kölden skulle hindra
hans göromål. Uti början af nionde år-
hundradet var bruket af handskar så all-!
mänt, att äfven kyrkan antog dem såsom
en nödvändig del af dess tjenares klädsel.
Under Ludvig (le Debonnaires) regering,
på mötet I Aix, ålades munkarne att endast
nyttja handskar af fårskinn. - Handskar,
eburu ej använda till sitt bufvudändamål
att betäcka händerna, hafva äfven blifvit
nyttjade vid åtskilliga stora och högtidliga
tillfölien, såsom wid förläningar, länders
bortskänkande och installeringar i värdig-
heter. Att förflytta eganderätten på någon
genom en handskes öfverlemnande, förekom
i åtskilliga delar af Christenheten äfven i
senare tiden. År 1002 insattes Biskoparna af
Padertorn och Moncerco i saa värdigheter
gevom emottagandet af en handske. De
ansågos för en sådan väsendtUig del af Bi-
skopsskruden, att somliga Abboter i Frank-
rike, hvilka understodo sig att nyttja hand-
skar på mötet i Poitiers, förbjödos detta,
liksom ringar och sandaler, hvilka saker,
vikt utsmyckade, endast fingo begagnas af
DBiskoparne. På samma sätt som öfverlem--
nandet af en handske fordom utgjorde en.
del af den Cereimonie som iakttogs vid he-
läningar och bortgifningar, så var äfven
beröfvandet deraf ett tecken att den, hvilket
det hände, var skid från sin beställning
eller degraderad. Då gvefven af Carlisleunder
Edvard den Andres regering ertappades att
correspondera med Skottarne, blet han
dömd till döden såsom förrädare. Walsing-
bam, som beskvifver omständigheterne vid
hans afrättning, siger: Hans sporrar gön-
derslogos med en yxa och hans handskar
och skor aftogos? c.
Ett annat bruk af handskar var i du-
eller: den som nedkastade sin handske för
en annan, utmanade bonom, och den som
upptog en sådan handske antog utmaningen.
Under korstågen och sederiaera hela Rid-
daretiden brukades handsken alkid såsom
ett utmaningstecken. Detta bruk fortfor
ända till 1600 talet, hvilket synes
af en berättelse utaf Spellinan om en duell,