Vi kunna mera no gssrant albandia det tidiga bruket af handskar hos de nörra än hos de södra nationerna. Enoligt de äldsta urkunder nyttjädes handskar af Romarne, ehuru Filosoferne voro stridiga derom, Musonius, en Filosof, hvilken lefde i slutet af Christendomens första århundrade, anmärker bland annat som förorsakat tidens förderf: Det är skamligt att personer med. fullkomligt god helsa, begagna på sina händer och fötter mjuka och ludna betäckningar. Detta hans yttrande bevisar at bruket af handskar redan då var allmönt. Plinius den yngre underrättar oss, uti berättelsen om dess farbrors resa till Vesuvius, att en Secereterare beledsagade hovom, för att alltid kunna uppteckna det märkvärdiga som förekom, och att han hade bandskar på händerna, för att icke kölden skulle hindra hans göromål. Uti början af nionde århundradet var bruket af handskar så all-! mänt, att äfven kyrkan antog dem såsom en nödvändig del af dess tjenares klädsel. Under Ludvig (le Debonnaires) regering, på mötet I Aix, ålades munkarne att endast nyttja handskar af fårskinn. Handskar, eburu ej använda till sitt bufvudändamål att betäcka händerna, hafva äfven blifvit nyttjade vid åtskilliga stora och högtidliga tillfölien, såsom wid förläningar, länders bortskänkande och installeringar i värdigheter. Att förflytta eganderätten på någon genom en handskes öfverlemnande, förekom i åtskilliga delar af Christenheten äfven i senare tiden. År 1002 insattes Biskoparna af Padertorn och Moncerco i saa värdigheter gevom emottagandet af en handske. De ansågos för en sådan väsendtUig del af Biskopsskruden, att somliga Abboter i Frankrike, hvilka understodo sig att nyttja handskar på mötet i Poitiers, förbjödos detta, liksom ringar och sandaler, hvilka saker, vikt utsmyckade, endast fingo begagnas af DBiskoparne. På samma sätt som öfverlem- nandet af en handske fordom utgjorde en. del af den Cereimonie som iakttogs vid heläningar och bortgifningar, så var äfven beröfvandet deraf ett tecken att den, hvilket det hände, var skid från sin beställning eller degraderad. Då gvefven af Carlisleunder Edvard den Andres regering ertappades att correspondera med Skottarne, blet han dömd till döden såsom förrädare. Walsingbam, som beskvifver omständigheterne vid hans afrättning, siger: Hans sporrar gönderslogos med en yxa och hans handskar och skor aftogos? c. Ett annat bruk af handskar var i dueller: den som nedkastade sin handske för en annan, utmanade bonom, och den som upptog en sådan handske antog utmaningen. Under korstågen och sederiaera hela Riddaretiden brukades handsken alkid såsom ett utmaningstecken. Detta bruk fortfor ända till 1600 talet, hvilket synes af en berättelse utaf Spellinan om en duell,