e
iorelupit vid Hoitstedts rec captinlatton, nyvil-
ken skett med Öfverstens vetskap och sam-
tycke. Det var upplyst, att den af Fan-
junkaren Roos på Holffstedts exemplar af
värfningsbeviset tecknade meningen, angå-
ende capitulationen ej var försedd med
namn, datum eller vittnens underskrifter:
att kvarken de betingade värfnings-pennin-
garne, ej heller tjenstetiden voro med bok-
stäfver utförd la, saml alt motsvarande an-
teckning saknats å Compagnivts exemplar.
Löftet om permission, så länge capitulatio-
ven räckte, mäste dessutom efter Hof-Rätts-
Rådets tanke innebära mera än
garna medgilfva, då af 12 S i Passevolans-
contractet den 4 Juli 1311, jemfördt med
Kongl Brefvet den 6 Juli 1306, följde, att
Compagni-Chefernes rättighet att permitte-
ra manskap, bör utsträckas till alla bland
manskapet, så att hvar och en af dem i
sin ordning far ujuta en sådan förman,
hvilket ej kan inträffa om denna rättighet
endast medgifves vissa af dem, såsom ett
bland — capitulations- villkoren, - På dessa
grunder och då fråga nu var om det sätt,
hvarpå Öfverste Bergenstråhle fullgjort sina
skyldigheter såsom Compagni-Chef, men cj
om capitulations-c contvractets bindande kraft,
ansåg Gerr Hof-Rätts-Rådet föreskrifterne
uti 13, 14, 21 och 31t SS af Värfnings-
Stadzgan den 7 April 19902, vara eftersatte,
utan att sådant ursäktades af uppgiften om
ett, inom Regementet vedertaget, mot för-
fattningarne stridande, bruk. — — — —
Öfverste Bergenstråhle hade inför dom-
stolen, då fråga var om kKoföstedts uppfö-
rande inom Cowpagniet, anfört, att denne
vid flere tillfällen visat sturskhet och fal-
lenhet att inleda andra i myteriförhållan-
den3 men då samma uppgift ej blifvit styrkt,
måste Öfversten stadna I cosvar derföre,
misstärmat Hoffstedt inför
så
att han sålunda
välta.
Då sålunda Öfversten Bergenstråhle i tjen-
sten förqlämpat en underhafvande med smade-
ord, missbrukat den makt och myndighet
som tillhörde dess tjenstehelattniug, gålt
vederbörande Embetsmyndighet 1 förväg
medelst Hoffstedts bäktande: tvärtemot he-
tingade capitulationsvilkor, egenmäktigt in-
dragit Hollstedt i tjenstgöring: eftersatt bvad
Öfvesten vid Hoffstedts recapituletion, år
legat, samt tillika istör Rätta missivmat
Hoilstedt; så, och enär det icke var full-
tygadt, att dessa Öfverstens åtgärdev till-
kommit af enskild hämnd utan snarare af
öfverilning och misstag, pröfvade Hof-Rätts-
Rådet för sin del rättvist alt Ölversten
Bergenstråhle borde, enligt 13. 32 och 32
S5 12 Cap. Krigs-Artillarne och 14 Cap.
7 4 Rät! egångs-Balken, suspenderas på tvän-
pe månader från KRaptensbeställningen vid
Andra Gardet, bvarunder löven skulle till-
falla Wadstena Krigsmanshus, samt böta
tio daler Stmt med 3 B:dr 10 sk. Ben. och
ersätta Hoffstedt för tjenstgöring under fyra
månader och tio dazar, efter 24 sk, om
dacoen. med 66. och för ibragte rätlte-
dr
författnin-
hoess olagiigheter. .
Herr Kammarherren och Majoren Boije
avsåg Hoffstedts klagan vid General-Mön-
stringen vara af den ansvarliga beskaffenhet
som, 2 Cap. 16 4 Krigs-Artiklarne omför-
mäler. Såsom skäl härföre anförde Herr
Majoren att foilstedts föregifna sjuklighet
blifvit - mots: agd af Regements - Läkarens
attest, samt att de åberopade recapitula-
tions-villkoren, efter Herr Majorens tanka,
omöjligen kunnat komma i fråga förr än
Hoffstedts, utan serskildta villkor ingångna,
Sexårviga capitulationstid tilländalupit, hvilket
inträffade först 1 April månad år 1523.
Commenderingen till Drottningholm ansig
Herr Majoren såsom opåräknad och aldeles
enlig med förbehållet vid recapitulationen,
hvilken genom Kongl. Maj:ts Nådiga Utslag
ej
den 24 Maj 1824 skulle vara gillad och
stad fastad.
M
Holfstedts klagan emot Fanjunkaren C. AA,
Roos, ansåg Herr Majoren Boije böra, såsom
redan af Krigs-Hof-Rätten serskildt afsjord,
na icke till upptagande förekomma.
I afseende på tillvitelsen emot HoTtredt,
att halva visat sturskhet i tjensten och
fallenhet att inleda kamrater i myteri-för-
hållanden, förenade sig Herr Majoren med
Herr Krvigs-Hof-R Rätts-Rådet Livijn, på det
sätt, att något ansvar för Holfstedt i alse-
ende på denna tillvitelse icke skulle äga
rum. I frågan hurvuvida Hoilfstedt gjort sly
skyldig till ansvar för sitt under rättegången
emot Befälet nyttjade skrifsätt, förevade sig
Herr Majoren äfven i det yttrande som fir
Krigs- Hof-Bätts-Rådet Livijn alfgilvil.
Angående felen i Exercisen a Ladugårds-
gärdet, då Hoffstedt blef anbefalld arrest,
aen i stället afligsnade sig från Lägret till
Kongl. Borgen med klagan inför IH. K. lt.
iKrouprinsen, fann Herr Majoren det foff-
stedt härför borde ansvara enligt 2 Cap. 5
y Krigsartiklarne jemförd med 4 S 3 mon
Kongl. Circuläret af den 206 November 1512,
hvilken bestra ufning, med den förut houvia
ädömde, skulle i ena bob sammanräknas.
Och som Hoftstedt sålunda vore skyldig
för obelogad klagan, å förman, dömde ho-
nom Herr Majoren, efter 2 Cap. 19.4 Kriss-
Artiklarne och 2 4 i Kongl Circuläret
26 November 18123, till bestraffaing af 33
prygel, samt för fel emot ordres, till 25
den
prygel, eller tillsammans 63 prygel att
verkställas ame dagar å rad; men sedan
Holfstedt nä mera hade vunnit Burskap
såsom Fabriksidkare i Stockholm, pröfvade
ajoren för sin del och med tillämpning af
Cap. 4 och 35 Sy Strvaff-Balken, rättvist,
det skulle han umsgälla sine under Krigs-
tjensten begångne lagstridige förhållanden,
unred motsvarande 20 dagars fängelse vid
vatten och bröd, och derjemte böta för
misslirmeligt skrifsatt, alt enligt 14 Cap. 7 4
Rättevåugs-Balken.
Öfverste Bergenstvåble, såsom öfvertygad
utt hafva vid Goneral-vönstringen benonunt
off-tedt för 60f rm. mm, Aarsägs, al lorr
Haioren Bone, vara bårföre förfaller till