emottaga ättlingen af det ädlaste Fursteblod sem Europa känner, en slägt omgifven med glansen af ett snart sagdt romantiskt ideal, midt 1 sin egen samtid, och att på samma gång gifva anledning till en förmodan om cgennytliga afsigler på 3elgien, kunde icke annat än försätta Englands kabinett i en belägenhet, den der för sjelfva det fosterländsk: 1 intressetsskull måste antaga ett spändt förhållande, och hvilket ualurligtvis än mer inveeklade sakerna, då Frankrike icke ens hade handlat med nog förutseende eller sjelf hade nog hraft, ott våga antaga IHertigen af Nemourss val. Det ena felsteget drar snart det andra med sig, och det var genom detta bandlingsätt, som Franska Ministöz xen hade den förödmjukelsen att nödgas göra afbön för nou-interventionsprincij:en, genom den lumpna förklaringen att den icke skulle betyda det Frankrike behöfde gripa till vapen, i händelse Österrikarne injöllo på det neutrala området. Det påstås också allmänt. all Östervikiska Ambassadören i Paris alfvände en kurir samma dag Sebastiani yltrat dessa ord, och att det var först vid dena kuvirs ankomst till tfVien som Gen. Frimont fick befallning att infalla i Kyrko-Staten. Hvem kan väl härefter undra på om löftet angående en kraftig bemediung för Insurgenterne, som kort derefter uppgafs, blef ett hika tomt mun väder, sedan Gen, Lamarqves ord att Frankrike hade allt i behåll, utom äran, så bokstafligen hade gått i verkställighet; samt om den obetydliga Hertigen af Modena, som förut vägrat erkänna Ludvig Pbilip, ökade detta hån dermed att han skrattade åt handlingen och. lät hänga Menotti och Borell: midt på torget? Och lika litet undrvansvärdt är det väl om dessa omständigheter from Frankrike väckt ett öppet missnöje sol Styrelsen, när den derjemte i många fall belinnes gå 1 fotspåren af den Villölska: oupphörligt alfsätta emwbotsmän som våga yttra en sjeliständig öfvertygelse, draga jonrvalerne inför domstol, bindra undervisningens frihet, motarbeta communal-Styrelsernes utvidgande m. fl. åtgärder, hvilka de närvar avde Minvistrarne sjeifve så bittert klandrade hos sina företvrädare. —MM 20