han derpå byggt psychologiska slutsatser: Den är heimtad ur en äldra urkund och af följande innebåll: Under Prins Moritzs regeringstid i Brasiliev hade han hört mycket talas om en gammal papugoja, som svarade på många frågor likt en förnuftig varelse. Då bon infördes i ett rum, der prinsen satt i sällskap med några Tyskar, utropade hon genast, på Brasilianska språket: Hvad är här för ett sällskap al hvita karlar? Då de frågade henne: Hvem är denne, och pekade på Prinsen, svarade hon: Det är väl en general, eller något sådant der. På frågan: Hvarifrån kommer du, svarade bon: Från Marignan. Hvem tillhör Du? En Portngisare. Hvad gör Du hemma? — Jag vaktar kycklingarna. Prinsen skrattade härvid och frågade ånyo skrattande: Vaktar du kycklingarna? -Ja, gör jag så; och det gör jag rätt bra ändå. I detsamma sökte hon att låta likt kycklingarna då de locka på hvarandra. Scaliger såg en pappegoja, som härmade några kringvandrande Savoyard-gossars åtbörder, på samma gång som deras sång. äfven i Sverige har man dylika märk värdiga exempel på Papegojors urskillning. På 1750-talet, omtalas en Papegoja hos en Friherrinna Sparre, som blef förgifven af huspigan för det Hon hade upptäckt att denna snattat socker. Pigan hade alltid brukat gifva Papegojan en bit socker med sig, och dervid förmanat henne att icke tala om det Stina stulit socker; men en gång som Stina hade glömt att muta den pratsamma fogeln, och Ägarinnan korrt derefter inkommit, ropade hon genast: Stina stulit socker. Att man ofta träffar Papegojor, som kunna urskilja bättre och sämre klädda personer och utdela skällsord åt de sednare, är allmänt bekant: e— mee en os nns RR Moe cr a — — ARR RR RR