han derpå byggt psychologiska slutsatser:
Den är heimtad ur en äldra urkund och af
följande innebåll:
Under Prins Moritzs regeringstid i Bra-
siliev hade han hört mycket talas om en
gammal papugoja, som svarade på många
frågor likt en förnuftig varelse. Då bon
infördes i ett rum, der prinsen satt i
sällskap med några Tyskar, utropade
hon genast, på Brasilianska språket: Hvad
är här för ett sällskap al hvita kar-
lar? Då de frågade henne: Hvem är
denne, och pekade på Prinsen, svarade hon:
Det är väl en general, eller något sådant
der. På frågan: Hvarifrån kommer du,
svarade bon: Från Marignan. Hvem till-
hör Du? En Portngisare. Hvad gör Du
hemma? — Jag vaktar kycklingarna. Prin-
sen skrattade härvid och frågade ånyo skrat-
tande: Vaktar du kycklingarna? -- Ja,
gör jag så; och det gör jag rätt bra ändå.
I detsamma sökte hon att låta likt kyck-
lingarna då de locka på hvarandra.
Scaliger såg en pappegoja, som härmade
några kringvandrande Savoyard-gossars åt-
börder, på samma gång som deras sång.
äfven i Sverige har man dylika märk vär-
diga exempel på Papegojors urskillning.
På 1750-talet, omtalas en Papegoja hos en
Friherrinna Sparre, som blef förgifven af
huspigan för det Hon hade upptäckt att
denna snattat socker. Pigan hade alltid bru-
kat gifva Papegojan en bit socker med sig,
och dervid förmanat henne att icke tala om
det Stina stulit socker; men en gång som
Stina hade glömt att muta den pratsamma
fogeln, och Ägarinnan korrt derefter in-
kommit, ropade hon genast: Stina stulit
socker.
Att man ofta träffar Papegojor, som kun-
na urskilja bättre och sämre klädda per-
soner och utdela skällsord åt de sednare,
är allmänt bekant:
e— mee en os nns RR
Moe cr a — — ARR RR RR